Jag hann inte längre än incheckning innan jag märkte av att jag är på väg tillbaka till Kina. Står och väntar på att få min biljett när jag genast hör nån ropa -Dalian?? Dalian?? Att vänta på sin tur existerar inte riktigt för kineser(finns givetvis undantag). Står plötsligt en äldre herre bakom mig som ropar om planet går till Dalian han tydligen inte sett att hon håller på och hjälper undertecknat och inte fan ger han sig när jag glor "snett" på honom istället så basunerar han ut -Dalian Dalian?? Min koreanska värdinna säger - NEJ för i helvete!! ( hon sa bara nej men i fantasi så la hon till svordomen). Senare på planet skall jag inta min plats med go fönsterutsikt, tro fan så sitter det en kines på min plats redan men ibland så orkar man inte ta fighten så jag bara sätter mig ner på hennes plats men jag gav henne och hennes polare "sneda" blickar också. Gotta love China Sometimes... Kan även tillägga att de sitter och sörplar i sig starbucks latte även om jag på vägen sett att det är strikt förbjudet att ta med sig dricka in på planet....sicken gnällkärring jag är...

Känns konstigt att lämna Korea, tror jag börjar känna mig rätt bekväm med landet Korea och känner även att jag är rätt färdig med Seoul, kommer rikta mitt fokus mer på Incheon och resten av landet hädanefter. Det riktiga Korea enligt mig finns utanför alla neonskyltar och Ho-Bars och höga byggnader och alla dessa vita Barbie dockor som ränner runt där( plastik opererade whitnening paste twillight wannabe tjejer och även killar). Nix pix jag vill umgås med the real deal istället. Börjar känna mig som en Korea veteran snart och att sitta på planet till Korea och från Korea känns inte längre som en stor deal och givetvis underlättar det väldigt mycket att flyget endast tar drygt 2 timmar från Shanghai till Seoul. 

Jag har en väldigt cool syster och jag känner mig privilegierad att ha fått umgåtts med henne och hennes familj i några dagar en varm Augusti månad 2014. Känns som om början på något nytt, ett nytt kapitel i min ännu oavslutade bok om mitt liv och jag ser redan nu fram emot att styra skutan mot Paris och se hur hon har det i Baguette landet. Vill även träffa hennes underbara familj igen och lära känna dem bättre och avnjuta det franska köket och alla dess läckerheter förutom ostron, sniglar och andra konstigheter som de stoppar i sig ( sorry Julie ).

Många frågor har fått svar på den här resan men även många frågor har uppstått och det känns bra att ha min nyfunna syster att bolla tankarna med då vi biologiskt sett sitter i samma båt då vi delar samma mor och det känns även som om vi har många tankar och funderingar som snuddar vid varandra titt som tätt. Kommer alltid vara grymt imponerad av att hon lärde sig det Koreanska språket så snabbt och det har hjälpt henne avsevärt mycket när hon har kommunicereat med våran koreanske moder och övriga släktingar. Hon är mycket bättre än jag när det gäller att kommuncera med våran koreanska familj och är mer passionerad och nyfiken då jag är mer distanserad och inte riktigt är bekväm med att försöka interagera så mycket med våran koreanska familj än. Jag beundrar henne väldigt mycket för detta och jag hoppas att även jag kan agera på detta vis i framtiden. Att kunna språket är förvisso en stor för del men jag kan inte bara skylla på det, det finns så många andra sätt att kommunicera på. Men jag har aldrig varit killen som kommer in i ett rum och tar över rummet utan mer varit killen som kommer in utan att nån ser och som analyserar vad det är för folk i rummet och för att sedan prata med de människor som jag känner mig bekväm med. 

Jag har tack vare min syster fått reda på namnet på min Koreanska fader och även staden där han är född, men det står på koreanska så jag måste återkomma med både namn och födelsestad. Men den staden står väldigt högst upp min lista av städer som jag skall besöka. 

Nu är semestern slut men det var skönt med några dagars semester och nu sitter jag på kontoret i Shanghai och är redo för att rekrytera folk igen till H&M, Zara, J.Crew, Åhlens, IKEA, Husqvarna  Lindex, AstraZeneca och allt vad de heter här i 25 miljoners staden Shanghai...

Lämnar den här boken oavslutad och förhoppningsvis kommer mer material att läggas till inom en snar framtid..

Live long and prosper....

Dalian Dalian!!

Linus

Ibland behöver man inte mer än en solig dag och en strand och brist på folk för att uppskatta att man lever. Efter att ha tillbringat mer än ett år i en stad med 25 miljoner invånare och där man aldrig någonsin får åka hiss ifred så är det så otroligt skönt att få komma till lugnet på en av öarna utanför Incheon i Syd-Korea. Ljudet av något som känns som gammeldags dansbands K-Pop mixat med båtar som stillsamt flyter förbi samt att få höra min 2 åriga systerdotter prata franska på ett så sött sätt som skulle få de allra hårdaste tuffingarna att smälta som brudarna gör när de ser Ata's biceps. (Alltid kul att klämma in Ati på ett hörn).

Jag är lugn jag är tillfreds jag är harmonisk och jag njuter av stillsamheten och storstadslivet och all stress som det innebär känns lika avlägsen som en uppföljare till senaste Die Hard filmen(kass).

Äntligen fick jag träffa min syster, hon är awesome än så länge, på 5 månader har hon lärt sig att prata med våran gemensamma mor och släktingar. Det är sjukt imponerande jag saknar ord...Hon har en fin fransk familj med sig och hennes två åriga dotter kan nog vara bland det mest bedårande jag sett( kul då fick jag med order bedårande) .

Vi kommer överens bra jag och Julie och vi har inga svårigheter med att kommunicera med varann och jag ser redan nu fram emot att besöka henne i baguetternas och sniglarnas huvfvudstad. Hon har lovat att fransk mat med ost och vin i framkant och allt vad det heter är svårt att bräcka. Jag vill ha ost, ost är gott, nam nam nam.

Jag hoppas att många andra adopterade därute får nöjet att träffa ett syskon som de inte visste att de hade för nog måste det finnas fler som sitter i samma båt som jag? Jo de ante mig...

Många dagar kvar och många släktingar kvar att träffa, om nån dag blir det träff med min morbror som är äldsta syskon och även verkar vara nån sorts inofficiell klan ledare, kan bli intressant. Undrar om han gillar ost, ost är gott.

Nu måste jag tillbaka och joina övriga familjen, jag har inte druckit Sojo på minst en halvtimme alldeles för lång tid i koreanska tidsmått. Skärpas sig lite sig..

Till alla er som inte varit här än, åk hit så fort ni kan för det här stället bör upplevas. Men jag vet inte vad stället heter men googla random ö i Korea. Det är fina grejor...

Avslutar det här inlägget med att höra ljudet av en kvinna klappa händerna utan nån i närheten mixat med Kareoke old fashion style ( mån som sjunger till dansbands K-pop).

Och sist men absolut inte minst...Fick precis reda på att jag ej är född år 1982 tro´t eller ej men jag är faktiskt född år 1983. Nu kanske jag kan bli fotbollsproffs iaf....fan varför fick jag inte de här nyheterna innan jag fyllde 30år.

Annyeonghi gyeseyofrån Incheon

Jaha då var den här tjommen på väg mot landet i väst igen eller nu blir det inte så mycket nu när jag bor i Shanghai tror minsann det blir mer nordöst. Hmm och ingen Atlas jävel när man väl behöver en, sån där som snurrar är kul, det tyckte jag iaf när jag var en liten pöjk. Mitt senaste blogg inlägg var ju rätt intressant och sicken rafflande avslutning det var eller hur? Synd bara att jag glömde bort att skriva fortsättningen, fan också.

Ja just det jag fick ett meddelande på Facebook från nån som påstod att hon var mitt kött och blod från landet i väst ( nordöst ) . Hon heter Julie och bor i Paris och är fransk medborgare sen flytten från väst ( nordöst ). Hon anlände till Baguette landet när hon drygt 4 år gammal en novemberdag 1979. Väl i i Frankrike lärde hon sig franska på 3 månader och har ej yttrat ett ord koreanska förrän några månader sen. Hon har två döttrar och har en fransk make och är bosatt i Paris där hon tydligen kan se Eiffeltornet från sin balkong eller var det gata?

Hon var som jag piano expert när hon var liten ( nu spelade förvisso jag aldrig piano när jag var liten men nog fan hade jag kunnat spela lite iaf ) och hon är även journalist och mamma på heltid och hon växte upp i ett mysigt litet samhälle i Bretagne där hon tydligt stack ut i ett tidigt 80-tal med sina säregna korre drag. Just nu sitter jag på vagnen mot Pudong AirPort och om allt går som det ska så träffar jag min syster inom 5 timmar vilket ska bli fasligt kul. Blir också ett kärt återseende med min bio mamma, bio moster, bio morbror och ven vet det kanske till och med blir lite bio! Roligt va? Precis som förra gången så är jag inte särskilt nervös utan jag ser mer fram emot de kommande dagarna och det ska bli skönt att få några dagars semester och träffa min koreanska familj. S

ka försöka ta lite bilder och lägga ut så gott jag kan. Blir väl två eller max tre på sin höjd om jag känner mig själv rätt. Seg Olle... Så håll utkik på Instagram vetja.. ( vilket de snart kommer banna här i Shanghai) . Nog pratat!! Dags att borda plan om 2 timmar men svensk som jag är så gillar jag att vara på plats minst två timmar (helst tre) innan avfärd.

Joråsåatte..

Zaijen från Shanghai

Nu ska ni få höra en sak..

För drygt en månad sen så hände något som jag jag inte hade räknat med. Jag har funderat på det många gånger och som jag har hoppats men i slutändan så har jag alltid kommit fram till samma slutsats: jag har inga biologiska syskon från Korea, jag har önskat att det skall finnas mer sköningar som har samma blod som mig men det finns bara jag och inte är jag är bara grann ibland.

Denna slutsats fastställdes väldigt tydligt och alla förhoppningar suddades ut omedelbums när jag mötte min biologiska mor.

-Har jag några syskon?

-Nej du är den enda, skammen att behöva lämna bort dig gjorde att jag aldrig nånsin ville sätta mer barn på denna jord.

Blir inte så mycket tydligare än så, jag var den enda ättlingen från min mors sida, inga syskon att jämföra mig med. Inget som påverkade mig jättemycket då jag redan för länge sen hade förlikat mig med detta och dessutom hade jag redan en bror och fyra systrar som jag såg som min riktiga familj. Men tanken att ha ett biologisk syskon har alltid funnits där, någon jag kan kunde jämföra mig med på ett annat sätt, någon som nästan såg ut som jag. Så det var inte så kul att få höra att jag ej har några biologiska syskon men det var samtidigt skönt att få det bekräftat en gång för alla.

Life goes on...

Nu tre år senare...

Sitter i min lya i Shanghai och gör det absolut bästa av min tid här då det är en fantastiskt stad med oändliga möjligheter. Och vad pysslar jag med då? Jag lirar Farm Heroes och det går jäkligt bra! Dimper ner ett mail in min Facebook mail box, är nån tjej från Paris och hennes namn är Julie. Tror det är nån som försöker att lura mig på pengar då det finns många skojare därute och jag väntar bara på att frågan skall komma...det gör den inte..istället kommer ett högst oväntat påstående:

Jag tror jag är din koreanska syster..

Fortsättning följer..

Hej på er!Helt ok väder i Shanghai för tillfället, men det känns lite som lugnet före stormen. Jag överlevde min första vinter i Shanghai med bravur jag behövde inte ens köpa en vinterjacka.O vinter i Sverige du är ej saknad, må det dröja ett tag innan jag ser dig igen.Blivit lite snålt med skrivandet i Shanghai och mina glansdagar dagar från Korea då bloggandet var lika frekvent som Ata's gymmande är ett minne blott.Men en kort sammanfattning av de senaste tre månaderna kan ni få:1.Jobb2.Jobb3. Blivit tjockSå ni har ej missat något. Men nu har jag lovar mig själv att jag ska uppdatera min blogg minst två gånger i månaden, inte bara för er skull men även för min egen skull då det kommer vara rätt kul att läsa vad man en gång gjorde i mångmiljon staden Shanghai och övriga strapatser och bravader und so weiter. Nu är det snart bara 2 månader kvar tills den 13 Juni, känns helt overkligt att det snart gått ett helt år, ett helt år i Shanghai( minus 6veckor i Sverige och några ynka dagar i Korea). This shit is fuckin unreal dawg!!Jag kan utan tvekan ranka det här året som ett av de mest intensiva år i mitt liv. Har hänt mycket bra men det mesta överskuggas av en händelse i Augusti 2013 som alltid kommer förfölja mig och göra sig påmind resten av mitt liv. Daga att runda av, eller mer kliva av då jag för tillfället åker tunnelbana.Tänkte skräddarsy några skjortor då jag har lite klädbrist och behöver utöka garderoben. Pris på skjortorna? Endast 99.99 riksdaler!Som hittat sa guldvaskarn i Klondyke!Skräddarsy kläder är en av många "guldklimpar" i Shanghai men mer om det senare.Ata nu väger jag 88 igen!!Hej hej

Hej hej Dagboken..

Ibland överraskas vi av saker i livet som vi absolut inte hade förväntat oss. Ibland påverkar det oss negativt eller så så känns livet bara för jävla bra och man får tillbaka hoppet att bra saker alltid händer bra människor till slut. Förra veckan var en sån dag då jag första gången på väldigt länge fylldes av en varm och skön känsla och skrek ut ett högt glädjetjut vilket säkert fick min kinesiska landlord att sätta nudlarna i halsen. Vad detta positiva besked var har jag tyvärr inte privilegiet att berätta men tro mig här har vi något stort på gång.

Som min gode vän Malin brukar säga med en barsk och smått ironisk ton - det är ju alltid kul när det går bra för andra!

Men fan vad bra nyheter det var!!

Morsning..

Dock så hände det här för drygt 5-6 veckor sen men det är likt förbannat bra skit, bättre sent än aldrig..

Kära dagbok, jag har flyttat till ett nytt ställe i Shanghai.

Jag har nu lämnat skyskraporna i Pudong för mindre skyskrapor i Puxi. För er Shanghai rookies out there so är staden uppdelad i två stora områden där den ena heter Pudong och den andra Puxi. Jag har tagit mitt pick och pack och flyttat in hos en dansk vän från Köpenhamn och svikit mina Pudong ideal och sålt mig till the Puxi side.

Nya lyan är alla tiders jämfört med min gamla skorv i Pudong men det sjuka men ack så fantastiska är att jag betalar lika mycket i hyra iaf och från 0 kanaler i TV utbud har jag nu ca 200 kanaler och alla är engelska med kanaler som HBO, Fox, Eurosport och CNN i täten vilket är lyx för nån som inte har tittat på TV på drygt 6 månader. CNN news får bli min TV4 Nyhetsmorgon.

Alla ni som inte har varit i Kina måste komma hit och uppleva det jag gör just nu när jag skriver detta inlägg. Jag är packad lika hårt som en äcklig matjessill i burk medan jag åker tunnelbana, har i stort sett två kineser i mitt knä just nu och ingen av dem är en snygg brud, ack och ve. Men visst fan är det en cool upplevelse som måste upplevas på plats.

Ljudet av Timo Raisanen musik i mina öron får bli min avslutning på det här inlägget.

2014 så blir det minst ett inlägg varje månad jag lovar och svär!

Gav precis min plats till världens sötaste kinesbarn. Den jeveln..

Fan jag hinner aldrig blogga..

Tempot i Shanghai är stressigt och ibland väldigt krävande, att komma hem och jobba 8 timmars pass känns som rena drömmen just nu. Här i Shanghai är varje arbetsdag minst 10 timmar lång och det är absolut ingen överraskning om det blir 12 timmar. Att sätta sig och skriva blogg efteråt är inget som är högst upp på önskelistan. Men nu passade det väldigt bra då jag är på väg mot min första Korean barbecue med "riktiga" koreaner. Koreaner som jag råkade på under en nattlig fylla för drygt två veckor sen. Charmigt gick jag fram till deras bord och skrek

-Är ni koreaner??

Det visade sig snabbt att mina koreanska radar ej svek mig och plötsligt satt jag nästan i knät på den koreanska tjejen och drog hela bl.a Bl.a Adopterad bl.a Bl.a Korea bl.a Bla aldrig pratat med koreanska tjejer bl.a Bl.a osv. Och deras reaktioner var...

-ohhh..bl.a. Bl.a Ohh..

Slutade med ett nummer och en vinglig resa hem med ett tillfälligt stopp hos en kille som heter Cambie där jag käkade nudlar och sedan däckade vi tillsammans i hans säng, tjejerna fick minsann nöja sig med soffan för sängen var grabbarnas.

Så det ska bli intressant hur mixen Koreansk barbecue+Soju+öl+koreaner och en fake Korean Aka Fat Lee kommer att att smaka.

Joråsoatte det blir nog bra di här..

Hej på er..