Gillar att lyssna på den här låten när jag lämnar något ställe som jag trivts bra på. Är väl filmnörden i mig som tar över...

När jag skriver detta så sitter jag på flyget som ska ta mig hem till Sverige och det känns konstigt att åka hem. Det känns inte som jag är klar med Korea inte ens i närheten av klar och det här kommer nog ta ett tag. Känn inte som om jag fått ut allt av min resa och det känns bra att jag kommer återvända så fort chans ges.

Min bio mamma har gråtit till och från nu i 2-3 dagar men det känns mer som om hon har gråtit hela dagarna varje timme, varje sekund, varenda gång som jag tittat på henne. Och jag har haft svårt att mötas hennes blick den senaste tiden för blicken jag får tillbaka är ett ansikte som endast bär skuld, skulden och skammen som hon bär inom sig för att hon för 26 år sedan skickat iväg sin förstfödda och enda barn och att denna upplevelse över att se sitt barn lämna igen upprepar sig ännu en gång. Och kanske har hon insett att jag aldrig helt och hållet kommer bli hennes son igen utan att jag är någon annans son i ett land lång långt bort inom hennes räckhåll. Jag är redan någons son, Ann-Christin och Carl Åke Dansund är mina föräldrar och jag kommer alltid att se dessa två underbara människor som mina föräldrar.

Men min mor i Korea kommer självklart ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta för alltid och jag hoppas att den platsen växer och blir större och större för varje år, varje vecka, varje dag, varje timme och varje sekund som jag umgås med henne och lär känna henne igen. Vem vet hur detta kan sluta… Planet lyfte precis och jag är på exakt samma ställe som jag var för 26 år sedan men nu fattar jag varför och vart jag är på väg. Jag var 4 år när jag lämnade, 4 år och jag kunde prata koreanska flytande, jag hade koreanska minnen, koreanska kompisar allt jag hade koreansk prägel jag var inte i närheten av att vara svensk jag var korean. Och jag hade säkert inte en aning om vad som pågick för klipsk har jag ju aldrig varit jag önskar att jag kunde få reda på vad som pågick i mitt 4 åriga huvud, tänkte jag på när jag skulle få se min mamma igen, fattade jag att det skulle dröja lång tid innan jag fick se henne igen.

Fick träffa min 4 åriga kusin igår och jag fattar nu hur svårt det måste varit för min mor att lämna bort mig jag har aldrig sett en 4 årig korean förr och jag kan inte ens börja föreställa mig hur tufft det varit att lämna bort mig till två främlingar i ett land som du knappt hört talas om, Sverige vad är det liksom. Tänk dig själv hur det skulle var om du var tvungen att lämna bort ditt 4 åriga barn, ett barn du skapat minnen med, ett barn du älskat varje dag ända sedan han/hon föddes och som du sett växa upp dag för dag. Plötsligt en dag är barnet borta och du får aldrig mera chansen att kontrollera när du får se ditt barn igen, kommer du någonsin få se ditt barn igen den tanken kommer du få leva med. Ditt barn kommer glömma bort dig och till slut glömma bort vem du var allt som hade med korea kommer vara som bortblåst och aldrig mer komma tillbaks igen och se sina nya föräldrar som ens riktiga föräldrar barnet kommer skapa nya minnen och bli älskad av nya människor och du som förälder kommer missa allt. Det enda du kommer ha är dem fyra åren som ni fick tillsammans sedan blir allt svart. Jag lider verkligen med min mor i Korea, jag har aldrig sett en mer sorgen människa än henne i mitt liv för allt återupprepar sig igen för henne jag lämnar landet ännu en gång och kvar står hon maktlös och kan inte göra nånting för jag hör inte hemma i Korea för tillfället jag hör hemma i Sverige.

Och den dagen jag lämnade Korea med min mor stående gråtandes vid gate 2 på Incheon Internation Airport kommer alltid vara en dag jag kommer minnas. Men det är alltid som värst precis innan de blir bättre och som jag sa till min mor, att det här är inte slutet det här är början men ge mig tid och jag lovar att allt kommer att bli bra. Fortfarande inte brutit ihop än och är fortfarande förvånad över att jag inte gjort det, är ju faktiskt en hyfsat stor grej jag varit med om, okey inte hyfsad uten super mega duper jättestor grej. This is lifechanging shit man. Men skvätter jag någon tår nej nej inte en enda istället lipar jag när jag ser Bruce Willis borrar sönder en jättestor sten i nån jätteamerikansk jorden ska gå under rulle bara för att han måste stanna kvar och spränga skiten sånt gråter jag över Stupid Linus.

En oviktigt men ack så viktig sak som jag kommit fram till med mitt koreabesök är att jag lika stor framgång med koreanska tjejer som med svenska tjejer, det luktar Gnosjö och Lilleriks volvo 142(-Fan Erik vi får aldrig några tjejer, - Fan Linus vi får aldrig några tjejer) sen åkte vi hem gråtandes. Nejdå koreanska tjejer var svåra och ack som komplicerade skulle det visa sig och det var inte bara jag som konstaterade detta men värst var nog ändå jag varav mitt namn blev retard Linus för dem i hostlet samt fake korean. Tur att man är van i alla fall träning ger resultat som de säger. To be continued på detta ämne.

Just nu känns det som om jag varken hör hemma i Sverige eller Korea jag trodde jag skulle känna mig mer hemma i Korea den här gången då jag verkligen var i landet rätt länge men nope känner mig lika mycket som rookie nu som den första dagen jag anlände. Det råder cirkus Scott i Linus hjärna eller mer cirkus Olympia(tror skiten heter så) jag är inte exklusiv i mitt huvud. Ska bli skönt att sova på en mjuk säng igen, men funderar lite på att tvinga alla gäster att sitta på golvet i min lya för att få lite koreansk feeling över det hela. Men det innebär nog att jag måste städa golvet oftare eller lägenheten oftare och jag tror inte Sebbe uppskattar att jag lånar hans dammsugare stup i kvarten som det så fint heter. Så vi glömmer sitta på golvet regeln hos mig för den här gången. Sitter i Doha nu på golvet för det måste man göra här om man vill ha el till sina leksaker, fick precis ett tuggummi av killen bredvid då jag erbjöd mig att ladda hans Iphone då han inte kunde ladda sin här, jevla Doha Airport(sunkställe).

Doha får Reftele att framstå som rena Liseberg och då räknar jag ändå bort den där halvkassa macken som jag och Per åt Pasta Bolognese på. Kastas rakt in i Div 7 fotbollen imorgon får se om jag platsar nu när jag verkligen gjort mig förtjänt av mitt smeknamn Fat-Lee. Är verkligen Fat-Lee då jag matats som en gris(fet koreansk julegris) som skall slaktas lagom till Julafton, känner hur kimchi sipprar ut genom min öron. Kimchi är gott. Blir strikt diet några veckor nu så jag kommer i mina vinterkläder för nya har jag inte råd att köpa då massa pengar strök under på den här koreatrippen. Usch snart är det kallt i Sverige igen tur att man fått 4 veckors bra sommar iaf.

Jag hoppas att min mor i Korea slutat gråta nu och att hon vet att jag älskar henne och att jag kommer att åka tillbaka, förhoppningsvis om ett år med AKF. Kanske ska ta fransmannen Touby råd och börja jobba för honom med marknadsföring i Shanghai för skamlönen 3000 yuan i månaden då har jag iaf nära till Seoul. Vet ju faktiskt var man kan få tag på både bilig mat, boende och shopping i Shanghai. Och han lovade om det går bra så blir även lönen bra till slut och skulle inte pengarna räcka till så finns ju alltid psyket som man kan jobba extra på(bara och ta pendelflyget till Avd 7). Jag kommer sakna min nya familj i Korea och all god mat som Korea erbjuder särkskilt moster mat och all slags kimchi som finns. Måste lära mig laga denna gudomliga sidomaträtt, hoppas att AKF har flera Kimchi utbildningar.

Orkar inte skriva mer nu får bli mer när jag hunnit smälta alla känslor som rör i skallen just nu. Dags att hitta vilket flygplan som skall ta mig hem till Sverige! Gillar verkligen inte Doha var t.ex tvungen att göra en toiletmaster 3000 för att klara av att gå på toa här.

ahn yohng ghi ga sae yo

Tog den här bilden när jag ute på min 6 och en halvtimme långa walkabout inne Seoul och det kändes självklart att ta bilden då det fick mig att tänka efter lite. Hade jag inte haft alkoholiserad farsa som gillade att slåss när han var full och som försökte kidnappa mig och rymma bort med mig när jag var liten så kanske min vardag som 13 årig skolpojk sett annorlunda ut. Kanske hade jag haft en prydlig skoluniform med slips och chinos och väst och gått till skolan som en helt vanlig korean utan en tanke på vad för liv jag kunnat ha lång långt bort i landet Sverige där somrarna är korta och vintrarna är för långa. Men jag är tacksam för att jag fick min uppväxt i Sverige och jag har hunnit skaffa mig många polare likt bilden visar och även om jag är nyfiken på hur det kunnat vara med en uppväxt i  Korea så hade jag inte viljat bytat bort uppväxtplats för alla lingon i skogen och ett och annat blåbär. 

Jag vill gärna vara killen till höger på bilden som kramar om sin polare och visar vem som bestämmer och som aldrig kommer få höra kommentarer som kines, sneöga, guling och allt annat som man fått höra under åren MEN jag vill hellre ha i minnet att jag ca 10 år gammal var medlem i "tuffa gänget" (som innehåll Kalle, Fredrig och undertecknat)  som ägde lekplatsen i Torups skola i ca 10 minuter(stod högst upp på klätterplatsen). Och jag skulle aldrig vilja byta bort alla galna minnen från högstadiet där jag gick i skolan flummigaste klass 9F(flum) och hur skulle jag kunna vilja radera minnet från alla goa åkturer i lill-eriks gamla volvo 142 och alla tjejer som vi raggade på men som slutade med (fan vi får aldrig några tjejer). Eller som när jag flyttade till Göteborg och körde budbil i ett halvår som ny i staden och körde in i det mesta som gick att köra in i vilket slutade med uppsägning vilket innebar att jag fick pröva på att jobba som lärare för göteborgsgräddans barn vilket slutade med en stående ovation när jag slutade. Och hade jag växt upp i Korea så hade jag aldrig träffat alla dessa sköna filurer som jag lärt känna och aldrig blivit uppläxad av t. ex en 3 år yngre och 20 cm kortare Iranier vars ledord lite kan beskrivas som -du är aldrig bättre än dina handlingar. Kanske dags att lyssna på den där korta typen från persien. 

Nu ska jag bara försöka avsluta Örebrokapitlet med och ta nästa kliv men det kommer nog ta ett år iaf så jag kan knyta ihop säcken så att inga grisar smiter ut. Trött på att jaga grisar jag vill ut och börja arbeta och helst utanför Sverige gränser. 

Bara 3 dagar kvar i Korea nu har så blandade känslor nu så vet inte riktigt vad jag ska tänka eller hur jag ska agera under min sista tid i korea för den här gången. Vet i alla fall att jag med all säkerhet kommer att åka tillbaka och att det faktiskt inte är så svårt att ta sig hit. Vill man något så är det bara att bestämma sig för att det ska bli så och den inställningen fick mig att åka hit. Ska bli högst intressant och se hur allt kommer kännas när man varit hemma i Sverige ett tag och börjat bearbeta allt men känner jag mig själv så kommer det inte ta lång tid innan jag är inne i den vanliga svensson lunken igen.  Vet inte om det är normalt men jag har som sagt tagit det här äventyret försvånansvärt lugnt och inte varit i närheten av någon sk panik eller allmänt psykbryt. Kanske tar ut det på fotbollsplanen istället, passa er Bobby BK.

Men familjen börjar bli lite påfrestande varit borta några dagar nu och kom tillbaka idag, jag önskar att det bara var jag och min biomamma för min moster hon tjatar hela tiden och det är högt och det är högt igen. Hon är en riktig tjatmoster och det börjar gå mig på nerverna. Och det är jobbigt att inte kunna kommunicera man sitter där som apan i ringen och alla pratar med en och upprepar det som sägs om och om igen långsammare och långsammare men inte förstår jag lättare för det är det så här det känns och vara hund eller delfin?

Jag var så nära att säga att de kunde köra tillbaka mig till hostlet igen för jag kände bara att jag ville försvinna och tillbringa resten av tiden för mig själv och bara ta det lugnt och samla mina tankar men jag vet att det betyder mycket för dem att jag här här och att i grund och botten vill de bara väl och jag måste på något sätt inse det även om det känns skit ibland och ställa upp för dem och ge dem så mycket Linus som möjligt innan jag tar skutan och seglar hem mot vinterlandet.

När man säger sin ålder i Korea så plussar man på det kommande året, det var inte så roligt att höra....

Träffade min mormor och morfar och åt lite anka idag de är awesome och de är hur gamla som helst men hur piggar som helst.

Lämnade in nyckeln till hostlet idag kändes riktigt bra ska bli skönt att sova private igen även om jag kommer sakna livet på hostlet eftersom det är kul att lära känna nya bekantskaper men alla sagor har sitt slut även koreanska.

Men har ni vägarna förbi i Seoul så rekommenderar jag gladeligen Birdnest Hostlel i Hongdae billigt, rent och nära till allt och Mr Lee är kung även hans unge padawan learner är en skön prick.

Har varit riktig dålig på att uppdatera den här bloggen på sistone men gillar inte att skriva om jag inte har något vettigt att skriva hade väl inte så mycket vettigt nu heller men va fan.

Nu blir det läggdags lång dag framför mig imorgon för jag har lite på känn att det kommer bli tre intensiva dagar framför mig med familjen och min mage kommer gå från fet fetaost till tjockis Linus ala varberga. Björn vet vad jag snackar om...

Enligt min mor så har jag många drag som påminner om min bio pappa utseendemässigt samma händer och samma fötter och näsa och ögon och han var tydligen jäkligt stilig och snygg och hade en farsa som var Polis i Seoul som min bio mamma var rädd för. Och han studerade på ett topp 3 universitet och läste ekonomi och var väldigt charmig och trevlig. Men han var även alldeles för glad i att dricka alkohol och blev oftast väldigt våldsam. Lyckligtvis kommer jag inte ihåg nånting av det kanske sitter i bakhuvudet långt därbak för jag var med några gånger om jag förstår biomamma rätt. Hon har även spelat lite av hans favoritlåtare och jag har fått reda på att jag har en halvsyster som han fått med sin nya fru. Min bio mamma hänvisar fortfarande dock att hon ej vet vart han bor men jag kommer inte tjata om det. Vet inte vad jag skulle göra ändå om jag skulle få träffa honom och vet inte om jag vill göra det ens. 

Hejs Svejs!

Klockan är halv ett och jag har lämnat biofamiljen för ett tag, skall bo 5 nätter i rad på Hostlet nu och försöka hinna med lite sightseeing för mig själv och bara ta de allmänt lugnt innan jag återvänder till familjen en sista gång innan det är dags att ge mig tillbaka till Sverige och Örebro där Ata väntar med en stor kram. 

Mer än halva tiden har gått och exakt om en vecka så har jag bara en dag kvar i Korea för den här gången, är stensäker  på att jag kommer återvända så ofta som det ges tid och så länge som jag får lov av min spargris Greasy. 

Men svårt att säga när nästa besök kommer bli har ett väldig spännande och avgörande år framför mig när det gäller studierna och vart min framtida arbetsplats skall bli, och som sagt två veckor i Korea har gjort mig lite asienberoende och jag trivs att vara medellängd eller till och med lite längre och man känner sig verkligen hemma mer och mer.

Ska bli skönt att komma hem och ta tag i allt och äntligen bli klar med skolan och ta nästa steg i livet den här resan har gett mig en ny familj men fick frågan om den har gett mig många nya svar på saker som jag undrat över och jag vet faktiskt inte. Måste hem och smälta det här och vet ej hur många timmar, dagar, veckor eller månader det kommer ta. Just nu känner jag mig lite som en hårdnackad typ som inte klämt ut en enda tår och hade nästan varit förlösande härligt att bara få gråta ut eftersom det känns som om det vore normen för såna här upplevelser. Men som sagt vad vet jag.

Ska bara strosa runt som en herrelös hund i mina finaste skor(joggingskor) imorgon och se vart vägarna kommer ta mig tills jag inser att jag är en vilsen herrelös hund och måste ta tunnelbanan hem med skamsen med svansen mellan benen. 

Om det är någon som nån fråga eller liknande så är det fritt fram att fråga så ska jag försöka svara så gott jag kan nu kanske det inte finns nån som har några frågor men då får jag ju mer tid till annat och det är ju alltid kul för mig.

Ska träffa en koreansk student på lördag som skall visa mig runt lite i ett nytt område och visa mig lite koreansk kultur skall bli riktigt spännande och skönt att knyta lite nya koreanska kontakter som jag hoppas kommer bli användbart till framtida korrebesök. 

Jag har haft lite skrivkramp på sistone och har varit lite dålig på att blogga men känns som om jag har vandrat i en stor cirkel och jag är i slutetpå cirkeln och är tillbaks där jag började och vill ju inte skriva om samma saker om och om igen. Så ni får väl gnälla om jag upprepar saker jag sagt innan för inte omöjligt att det kommer hända.

Dags att sova kommer inte bli kul nån har spillt risvin i min säng och det luktas kiss. Gillar inte sova i kiss. 

Au Revoir 

Lajnus

Fiskat ännu en gång med familjen idag och som vanligt så blev det väl en 10-tal infångade firrar som hamnade i håven, fast lägger man ihop alla firrar som jag fångade så blir det väl ungefär en normalstor fisk men mina familjemedlemmar äter upp dem gladeligt iaf! Som små barn sprang de runt på stranden idag efter vi stigit av båten och anlänt till klipporna för att leta snäckar och musslor som de åt rått på plats!! Jag satt på en sten och kollade på för jag ville inte bli blöt om fötterna. Nejdå jag äter knappt fisk hemma förutom lax så inte tänkte jag verka allan ballan och suga i mig en rå mussla på en strand där man inte ens kan bada på ICKE!! Men trevligt var det och fiska är ju faktiskt riktigt mediterande och jäklar vad solskydd jag la på den här gången(50+ det enda som finns i min familj). 

Ska försöka lägga ut lite bilder från fisketurerna så fort tid ges, är alltid fullt schema när jag är med familjen och väl i säng så är man trött så man somnar innan man hinner landa på sängen. 

Sa adjö till andra hostelgänget i förrgår och det var lika trist som att säga adjö till första hostelgänget men det kommer ju som sagt alltid nytt blod in till hostlet så ska bli kul och se vad det är för människor som finns på plats när jag dyker på torsdag morgon. Kommer bli sista gången jag är där för nästa vecka packar jag väskorna och bor resten av tiden hemma hos bio mamma tills jag åker hem till Sverige. 

Ska träffa två svenskar på torsdag, Linnea och Albin heter dem och det ska bli kul och träffa koreansvenskar i korea. Linnea verkar dock rätt erfaren och ha bra koll på landet medans det är Albins första återresa så jag har ju en aning hur det rör sig i skallen på honom. Jag har har varit i Korea sammanlagt två veckor och känner mig fortfarande som en gröngöling som inte har en aning vad han sysslar med. Nästa gång skall jag vara bättre påläst när det gäller språket för det känns som om man missar massar saker nämligen om man inte kan förstå eller göra sig förstådd. Som tur är så har jag alltid haft hyfsat lätt att plugga in språk frågan är bara när det skall hinnas med har en superhöst som väntar, plus att pengar måste spara in då man får sug att ge sig ut att resa mer när man väl börjat har jag märkt. Har ju knytit en del kontakter som sagt och det blir definitivt Korea, Shanghai och Hong Kong så fort det ges tillfälle Aussie hade varit jäkligt nice det med.

Körde dare och dubbeldare i lördagsnatt med hostelgänget, jag loosade och som vinst fick jag ställa mig och dansa Gagnam Style dansen framför ett dartspelande gäng(typ 10 st) utan musik men de jublade på som f-n =) Riktigt lyckad kväll i lördags! Tror jag lyckades ta en eller två lyckade bilder eller så gjorde nån annan det och la ut på FB.

Blir sängen nu måste vara utvilad för ska träffa bio mammas väninnan imorgon och då gäller det ju att visa sig på sin bästa sida! Senare på kvällen ska jag gå på bio med mosters dotters man om jag fattat det rätt, Total Recall!!

Håll tummarna för att filmen inte är dubbad för annars kommer det bli två långa timmar av mimspel!

Första gången bio mamma nämnde bio pappa idag, har inte frågat något om honom utan har väntat på att bio mamma själv ska ta upp det då det är ett känsligt ämne. Men det får jag ta en annan gång men tydligen var han jäkligt klipsk och läste ekonomi på universitet här i Seoul. Undrar varför jag inte fått nån klipskhet.....

Ha de gött!

Som sagt det blev Kareoke förra kvällen med familjen och jäklar de gillar verkligen Kareoke här i Asien eller så är det bara min familj som gillar Kareoke fast något säger mig att de flesta asiater gillar tanken att bara för några minuter inbilla hur det känns att vara popstjärna och sjunga oklanderligt som de flesta i min familj gjorde iaf. Hade även lovat min moster att jag skulle dricka öl så det blev några öl som rann ner för strupen(hon har tjatat om öl i typ 9 dagar nu). Men någon fylla blev det inte tal om då jag anser att det är för tidigt att ta fram fyllelinus vilket i och för sig inte är så farligt att bevittna men ibland kan det ju spåra ur(vet vissa av mina polare) så lika bra att köra säkert första gången med la familia de koreana. Så trevligt var det, medans mina familjemedlmmar sjöng koreanskt så sjöng jag engelska poplåtar blev lite oasis, jason m, celine dion och whitney houston och annat smått och gott värt att tillägga dock är att jag ej valde whitney och celine självmant det var min kusin som ville sjunga dem med mig. Fick även biomamma att skvätta en tår när jag sjöng hon tyckte jag sjöng bra =).

Väl tillbaka på hostlet hade alla som jag lärt känna under min vistelse här i Seoul hunnit fly landet och återgått till sina hemorter och lämnat mig kvar här ensam alldes övergiven lämnad för att sakta men säkert ruttna och förmultna i min ensamhet tills......nej då så sorgligt var det inte men lite tomt var det. Men sen sa det bara pang och genast var alla rum fulla igen och jag möttes av en kines trodde jag men visade sig att han var fransmann som jobbade i Kina så lite kines var han allt förutom att han inte var kines utan härstammar från ettt folkslag som kallas Hmong ni som sett the awesome movie Gran Torino vet vad jag snackar om. Och han fick mig genast att känna mig som hemma då det första han kallade mig var -oh you are a the fat korean everybody talks about(raymond och Juan). Efter att ha gråtit lite inombord så presenterade jag mig själv senare på kvällen visade det sig att han hade sagt fake korean och inte fat korean då Juan och Raymond sagt att jag är korean men inte kan prata koreanska och att jag är retarded framför koreanska tjejer. Efter fransk-Hmong-Kines bekantskapen så träffade blev det hälsande på en Hong Kong tjej, Australiensare, två franska tjejor, kansas tjej, japan och lite annnat småt och gott. Vi drog alla ut och åt drack lite öl och sen blev det kareoke. Då jag varit här längst sa alla att jag skulle bestämma vart skutan skulle gå så likt mössen som följde efter den där flöjt spelande stollen i nån saga så drog vi ut i Hongdae. Fast tog ett tag då jag är kung velig så efter drygt en trekvart så hittade jag ett ställe som alla verkade trivas med.

Vart en riktigt lyckad kväll och alla var glada och nöjda och brukligt som det är så byttes det facebook med varandra och det blev lite efterfest på hostlet där ja sa ordet bananas till en Hong Kong tjej som skrattade mer och mer ju mer jag involverade ordet bananas i varje mening. Bananer är gott, gottigott.

Ikväll blir det fest med ett par tjejer från couchsurfing.com som australiensaren hittat på internet ska bli intressant hur det kommer bli, visste inte om det innan en tydligen kan man crasha hos random folk soffor världen runt så om man vill ha nån utlänning sovandes på soffan i Sverige så är det bara att gå in och anmäla dig som host.

Nu blir det en promenix i Seoul dags och bränna lite kalorier så man inte blir kallad fat korean igen men lär väl vara mission impossible var är Ethan Hunt när man behöver honom.

Som Malin Svensson hade sagt

Tjiing!

Precis anlänt till Hostlet igen men har inte samma sköna känsla som sist när jag kom hit, känner av en viss tomhet av att vara borta från min nya familj och känns på något sätt meningslöst och ligga här på Hostlet och inte göra något vettigt mer än att gå ut och äta och dricka med andra hostelcomrads! Har ju redan testat på det funderar på att göra saker helt själv hädanefter när jag inte är med familjen.  Lite soulsearching är ju aldrig fel men blir nog trist i slutändan och sitta själv överallt att äta själv är ju ingen höjdare direkt om man inte sitter framför en TV eller Dator då =). Var och fiskade igår och det var riktigt trevligt var borta hela dagen och fiskade och jag fick faktiskt en firre eller fem! Fick en läxa dock som jag borde ha lärt mig redan hemma i Sverige "mamma har alltid rätt" min bio mamma ville att jag skulle ta solskydd men jag sa bestämt nej och försökte gestikulera att jag minsann inte bränner mig i onödan efter många timmars fiskande så fick jag bära en handduk över huvudet för att jag inte skulle bränna mig mer så lesson learned! Och igår blev det även första kareoken! Men mer om den senare det är svårt att blogga via en iphone. 

Adjeu

Spanjoren Juan har en favoritlåt som han kommer ta med sig hem till Spanien och det är detta ljuvliga bidrag som Korea har bidragit till världen. Såg även att den har fått stor uppmärksamhet på AKF forumet =)