Känslan är helt sjuk jag är alltså tillbaka i Shanghai. Det är inte på låtsas ingen praktik som slutar om två månader för den delen heller. Nu är det på allvar jag har flyttat hit på obestämd tid och det enda som är säkert det är att jag har ett jobb att gå till på måndag morgon.

Så många konstiga känslor i kroppen just nu och det första jag tänker är -vad fan gör jag här. Det andra jag tänker är -fan vad roligt det här skall bli. Svär i båda tankarna inte bra. En Porsche swischade precis förbi i högsta fart och den har redan sicksackat sig förbi de flesta bilarna inom mitt sneda synfält eller glöm det jag ser den igen.

Efter 27h restid så har jag alltså äntligen kommit fram och det är sjukt att man för några dagar sen var i Örebro där absolut ingenting är likt den här supermaffiga smog täckta staden, snacka om kontraster. Har åkt ca 1.5 mil nu och mätaren visar 46 kr, för en lat luspudel som jag ändå motvilligt erkänner att jag är så är det efterlängtat att åka taxi billigt igen.

Hemma snart och det blir lite nudlar på favorit restaurangen eller är väl inte favorit stället men det är närmast och billigt, två viktiga preferenser jag har när det vankas akut hunger.

Andra året i Allsvenskan är alltid det tuffaste året jag gissar på när det gäller hemlängtan så kommer den andra resan hit vara tuffast man uppskattar saker och ting så mycket mer när man är hemma en kortis och upptäcker att fan vad jag/vi har det bra i Sverige. Kineserna undrar ju faktiskt rätt ofta varför jag vill jobba i Kina när de hör vartifrån jag kommer.

Larry the Amerikan kommer förmodligen hoppa i min famn när jag visar honom snusdosorna och min kinesiska värd Sissi kommer säkert likt ett nyfiket rådjur peta lite sådär lätt på det svenska godiset som jag köpt till henne. Män snusar kvinnor äter godis. Fast njaaa så ligger det ju faktiskt inte till.

Godis är gott

Mvh

Gottegrisen

Jag gillar verkligen inte att mellanlanda i Berlin sådär nu fick jag det sagt. Har varit fånge i Berlin drygt 8h vad gör man inte för att flyga så billigt som möjligt, 27h flygtid det är grejor det. Alla drömmer vi väl nån gång att sitta på en flygplats att göra absolut ingenting i sisådär 8h, det fina är att jag har 7h att slå ihjäl i Peking också. Kul när man har något att se fram emot.

6 veckors uppehåll blev det från landet i öst, i 6 veckor har jag laddat batterierna för att vara så redo som möjligt för nästa utmaning i livet. Jag ska nämligen pröva på hur det är att jobba som heltidsanställd i Kina. När jag sitter och plitar ner det här på 10 000 meters höjd så kommer jag på mig själv att jag är väldigt salongsberusad vilket jag anser är det bästa fylletillståndet. Omgiven av hundratusen kineser och en och annan tysk så känns det rätt skönt faktiskt. Alla vet väl hur det känns och vara salongsberusad, livet känns lite enklare lite bättre och lite mer av massor av andra saker.

Sverige är ett underbart land att leva i, den uppenbarelsen fick jag rätt tidigt efter att jag hade landat och varit hemma i Svedala ett tag. Allt är så tryggt här så strukturerat så enkelt och så säkert, i Sverige vill jag bli gammal och grå i Sverige vill jag hitta en trygg vrå. Och jag har insett att man egentligen borde bo där ens familj och vänner finns varför flytta ifrån något som är så bra? Med detta i tanke så måste jag ändå testa och se vad som finns därute, Sverige finns ju ändå kvar och det är där jag kommer pensionera mig gammal och grå och till en dag där jag inte längre kan stå. Det är kul med rim. Meningen är väl att jag ska försöka väcka liv i bloggen igen och skriva så ofta jag kan om hur det är att jobba här i Kina och annat smått och gott. Men får se hur mycket jag hinner, fritid är inget som kommer hinnas med då jag planerat att bara göra två saker den närmsta tiden vilket är att jobba och träna allt annat får komma i tredje hand. Vinet börjar ta ut sin rätt och skrivandet blir svårare och svårare och ögonen blir tyngre och tyngre, ska jag verkligen däcka för första gången i ett flygplan? 5 glas vin har verkligen sätt sin prägel och jag kommer nog snarka gött inom en halvtimme. Kommer nog ta ett tag innan jag vandrar runt på svenska mark igen men man ska aldrig säga aldrig plötsligt bara händer det och vips så har det hänt något oväntat som man inte räknat med. Men så länge kineserna inte slänger ut mig så kommer de nog tvingas att få stå ut med mig minst ett år i alla fall.

Känns bra att första inlägget jag skriver har en onykter touch vilket gör sig påmind hela tiden då jag inte kommer ihåg vad jag skrev för två rader sen. Fast det är väl lite av mitt signum när jag skriver blogg. Då jag förmodligen har lika många grammatiska fel som en ost har hål(en väldigt ihålig ost). Men som jag sagt innan det struntar väl jag i jag bara flummar på som vanligt. Kommer bli mycket ändringar i Kina och jag kommer att evolve to the next step. Nu orkar jag inte skriva mer…

Efter att ha bott hos Per i tre veckor kan jag gott konstatera att han är en go vän och att han har hittat en go fruga från Sunne. Synd bara för frugan att Per fortfarande inte kan laga mat förutom pannakakor och halvtaskisk cho