Nu ska ni få höra en sak..

För drygt en månad sen så hände något som jag jag inte hade räknat med. Jag har funderat på det många gånger och som jag har hoppats men i slutändan så har jag alltid kommit fram till samma slutsats: jag har inga biologiska syskon från Korea, jag har önskat att det skall finnas mer sköningar som har samma blod som mig men det finns bara jag och inte är jag är bara grann ibland.

Denna slutsats fastställdes väldigt tydligt och alla förhoppningar suddades ut omedelbums när jag mötte min biologiska mor.

-Har jag några syskon?

-Nej du är den enda, skammen att behöva lämna bort dig gjorde att jag aldrig nånsin ville sätta mer barn på denna jord.

Blir inte så mycket tydligare än så, jag var den enda ättlingen från min mors sida, inga syskon att jämföra mig med. Inget som påverkade mig jättemycket då jag redan för länge sen hade förlikat mig med detta och dessutom hade jag redan en bror och fyra systrar som jag såg som min riktiga familj. Men tanken att ha ett biologisk syskon har alltid funnits där, någon jag kan kunde jämföra mig med på ett annat sätt, någon som nästan såg ut som jag. Så det var inte så kul att få höra att jag ej har några biologiska syskon men det var samtidigt skönt att få det bekräftat en gång för alla.

Life goes on...

Nu tre år senare...

Sitter i min lya i Shanghai och gör det absolut bästa av min tid här då det är en fantastiskt stad med oändliga möjligheter. Och vad pysslar jag med då? Jag lirar Farm Heroes och det går jäkligt bra! Dimper ner ett mail in min Facebook mail box, är nån tjej från Paris och hennes namn är Julie. Tror det är nån som försöker att lura mig på pengar då det finns många skojare därute och jag väntar bara på att frågan skall komma...det gör den inte..istället kommer ett högst oväntat påstående:

Jag tror jag är din koreanska syster..

Fortsättning följer..