Inte långt kvar tills fötterna ännu en gång äntrar kinesisk mark och ännu en gång är offret för mina platta små fötter storstaden Shanghai. Sist jag var där hann jag inte riktigt få nån uppfattning av den här staden för jag ägnade min uppmärksamhet åt ett helt annat håll. Och jag ångrar inte det en enda sekund.

Nu har jag drygt 10 veckor på mig att upptäcka allt som inte upptäcktes sist jag var här vilket nog är en del. Det finns många kineser i Shanghai men jag ska göra mitt allra bästa ändå för att smälta in och inte sticka ut allt för mycket med min svenskhet och mitt blonda hår och mina blå ögon.

Ska testa på något som kallas för internship i Shanghai vilket innebär att jag precis som alla andra somrar ska jobba på ett företag, den enda skillnaden är väl i stort sett att jag inte kommer få nån deg och köpa pizza för. Och det är ju alltid kul och inte få betalt för mödan men dumt det där och haka upp sig på små petitesser. Kinamat är ju rätt billigt i Kina fast därborta kallar dem det nog bara för mat. Så Istället för geld får jag däremot en jäkla upplevelse i återgäld. Fan blev inget bra rim.

Och jag tror och hoppas att jag kommer få värdefull erfarenhet av det här stundande äventyret och  att det kommer bli en grym sommar som jag sent kommer att glömma.

Förhoppningsvis så kommer jag knyta flera nya kontakter. Tiotals?Hundratals? Eller kanske fler vem vet? 

Bert:
- vill du köpa en lott? 
Random gubbe:
-vad kan man vinna då?
Åke:
100 kilo kaffe! 
Random gubbe:
100 kilo???
Åke:
-1000 då! 

Så tusen nya kontakter vore ju faktiskt bättre. Det kör vi på!

Fan kan inte kinesiska.

Det sitter en man med skinnjacka med mörkt hår och ett rätt buskigt skägg som har en färg som matchar håret på hans huvud och han kan knappt sitta rakt upp och på denna bussfärd samt att han har nöjet att åka buss med ryggen mot sin destination. Alltid kul att åka baklänges eller hur? Är han Full? Nejdå det tror jag inte han är, trött som fan? Jodå det tror jag minsann att han är.

Han ser ut som en man som har jobbat väldigt länge och väldigt hårt och nu sitter han på bussen likt en korean som sitter på tunnelbanan i Seoul och halvsover innan det är dags att kliva av och traska hemåt i neonljuset. Koreanerna jobbar stenhårt varje dag kändes det som när jag var i Korea och som alla andra beskriver efter att de har varit i Korea är just att folk sover överallt och att de tar varje chans till att få vila lite. En enorm arbetsmoral och disciplin är något som de har de där koreanerna borta i öst, det är i alla fall vad jag tror efter att ha tillbringat närmare en månad i taekwondo land. Men jag kanske har fel, jag brukar ha fel.

Jag undrar vad min arbetsmoral och discplin tog vägen? Har jag haft det för lätt tro? Redan som liten ägde jag akademiskt i klassrummet jag var bäst på de flesta sporterna som innehöll en boll och trott eller ej men jag hade redan flickvän när jag gick årskurs 1, Rebecka hette hon och hon bodde på en Ö. Och jag raggade framgångsrikt upp henne genom att systematiskt sno smycken från min syster och sedan ge dessa till den vackraste tjejen som fanns enligt mitt tycke. Var väl inget konstigt med det?

Till och från var vi ihop från årkurs 1-3 och anledningen till detta ”stormiga” förhållande i lågstadiet var lite att jag hade ju faktiskt fler tjejer och välja på och jag hade ju som sagt väldigt lätt för det motsatta könet då. Man var väl tvungen och testa runt och sondera marknaden. Kom igen jag var inte så gammal, vad hade du gjort? Joråsatte.

Ja lätt det hade jag minsann och inte kunde jag väl ana att denna storhets endast skulle vara ett par år. Det gick för lätt helt enkelt jag behövde aldrig kämpa för nånting utan allt kom gratis, så rent akademiskt och sportsligt så har jag alltid haft hyfsat lätt till en viss ålder och det bekom mig inte så mycket att jag och en av min polare som även han var adopterad(från Portugal) blev kallad för kalle bajs och snedögda kinesjävel då och då.

Jag har väl aldrig riktigt kämpat för nånting eftersom jag aldrig riktigt behövt det och när det väl har behövts så har jag nog inte fattat det. Det ordnar sig ju ändå alltid till sist, för så säger de ju på film inte alla men i vissa filmer så säger de minsann det. Tror minsann det är filmvärldens fel jag skyller på dem att jag har 78 tentor kvar att göra, damn you Hollywood, Bollywood och alla andra skojare.

Jag vill vara dödstrött, sönderstressad och känna att fan jag har slitit i 6 veckor nu mot ett uppsatt mål. Resultatet behöver inte ens vara positivt det är känslan av att ha gett allt som jag är ute efter. Känna att fan jag har gett allt plus lite till och jag kan vara stolt över min insats, bränna den där djävla fåtöljen som finns på fotbollsplanen som alla andra ser förutom jag.

Jag önskar att jag kunde vara den där mannen på bussen som förmodligen inte hade som högsta mål att åka baklänges på buss 3 idag för att det är roligt. Han vill nog bara komma hem till sin familj och vila efter en hård dags jobb, för imorgon så börjar allt om igen i sisådär ca 320 dagar varje år tills man fyller 65 eller är det 75 nuförtiden?

Vissa bara har den där automatiska disciplinen inbyggd när det gäller att göra tråkiga saker först, de kan det där att före efterätt så äter man förrätt och även middag.  ”Dinner before dessert” är en enkel och väldigt tydlig ide om hur ens liv borde vara uppbyggt och hur man bör leva. Varför är vissa människor mer framgångsrika än andra?

Jo de utövar denna livsstil mycket bättre än andra, för även om de hatar de där tråkiga sakerna som måste göras lika mycket som alla andra så gör dem det likt förbannat och njuter sedan av frukterna mycket bättre än oss slashasar. För de vet om att de är ju rätt skönt imorgon om jag tar hand om disken idag. Jag som inte ens gillar efterätt.

Min föräldrar bemästrar den här filosofin ypperligt. 

Vi har eller jag har mycket att lära av dessa människor som kort och gott får jobbet gjort även om de kan spy galla över det. De gör det ändå för de vet att belöningen kommer till slut man måste bara ha lite tålamod och sen ha lite mer tålamod för Rom byggdes ju inte på en dag höhö. Undrar hur lång tid det tog? Hm..? Kan säkert den där djävla Hjalmarsson.

Kom precis på att det var den 1 Maj när jag åkte bussen så han kanske inte alls kom från jobbet utan trots allt var full i alla fall och firade sin lediga dag. Fan!

Undrar om Rebecka bor kvar på sin Ö.