Jag hann inte längre än incheckning innan jag märkte av att jag är på väg tillbaka till Kina. Står och väntar på att få min biljett när jag genast hör nån ropa -Dalian?? Dalian?? Att vänta på sin tur existerar inte riktigt för kineser(finns givetvis undantag). Står plötsligt en äldre herre bakom mig som ropar om planet går till Dalian han tydligen inte sett att hon håller på och hjälper undertecknat och inte fan ger han sig när jag glor "snett" på honom istället så basunerar han ut -Dalian Dalian?? Min koreanska värdinna säger - NEJ för i helvete!! ( hon sa bara nej men i fantasi så la hon till svordomen). Senare på planet skall jag inta min plats med go fönsterutsikt, tro fan så sitter det en kines på min plats redan men ibland så orkar man inte ta fighten så jag bara sätter mig ner på hennes plats men jag gav henne och hennes polare "sneda" blickar också. Gotta love China Sometimes... Kan även tillägga att de sitter och sörplar i sig starbucks latte även om jag på vägen sett att det är strikt förbjudet att ta med sig dricka in på planet....sicken gnällkärring jag är...

Känns konstigt att lämna Korea, tror jag börjar känna mig rätt bekväm med landet Korea och känner även att jag är rätt färdig med Seoul, kommer rikta mitt fokus mer på Incheon och resten av landet hädanefter. Det riktiga Korea enligt mig finns utanför alla neonskyltar och Ho-Bars och höga byggnader och alla dessa vita Barbie dockor som ränner runt där( plastik opererade whitnening paste twillight wannabe tjejer och även killar). Nix pix jag vill umgås med the real deal istället. Börjar känna mig som en Korea veteran snart och att sitta på planet till Korea och från Korea känns inte längre som en stor deal och givetvis underlättar det väldigt mycket att flyget endast tar drygt 2 timmar från Shanghai till Seoul. 

Jag har en väldigt cool syster och jag känner mig privilegierad att ha fått umgåtts med henne och hennes familj i några dagar en varm Augusti månad 2014. Känns som om början på något nytt, ett nytt kapitel i min ännu oavslutade bok om mitt liv och jag ser redan nu fram emot att styra skutan mot Paris och se hur hon har det i Baguette landet. Vill även träffa hennes underbara familj igen och lära känna dem bättre och avnjuta det franska köket och alla dess läckerheter förutom ostron, sniglar och andra konstigheter som de stoppar i sig ( sorry Julie ).

Många frågor har fått svar på den här resan men även många frågor har uppstått och det känns bra att ha min nyfunna syster att bolla tankarna med då vi biologiskt sett sitter i samma båt då vi delar samma mor och det känns även som om vi har många tankar och funderingar som snuddar vid varandra titt som tätt. Kommer alltid vara grymt imponerad av att hon lärde sig det Koreanska språket så snabbt och det har hjälpt henne avsevärt mycket när hon har kommunicereat med våran koreanske moder och övriga släktingar. Hon är mycket bättre än jag när det gäller att kommuncera med våran koreanska familj och är mer passionerad och nyfiken då jag är mer distanserad och inte riktigt är bekväm med att försöka interagera så mycket med våran koreanska familj än. Jag beundrar henne väldigt mycket för detta och jag hoppas att även jag kan agera på detta vis i framtiden. Att kunna språket är förvisso en stor för del men jag kan inte bara skylla på det, det finns så många andra sätt att kommunicera på. Men jag har aldrig varit killen som kommer in i ett rum och tar över rummet utan mer varit killen som kommer in utan att nån ser och som analyserar vad det är för folk i rummet och för att sedan prata med de människor som jag känner mig bekväm med. 

Jag har tack vare min syster fått reda på namnet på min Koreanska fader och även staden där han är född, men det står på koreanska så jag måste återkomma med både namn och födelsestad. Men den staden står väldigt högst upp min lista av städer som jag skall besöka. 

Nu är semestern slut men det var skönt med några dagars semester och nu sitter jag på kontoret i Shanghai och är redo för att rekrytera folk igen till H&M, Zara, J.Crew, Åhlens, IKEA, Husqvarna  Lindex, AstraZeneca och allt vad de heter här i 25 miljoners staden Shanghai...

Lämnar den här boken oavslutad och förhoppningsvis kommer mer material att läggas till inom en snar framtid..

Live long and prosper....

Dalian Dalian!!

Linus

Ibland behöver man inte mer än en solig dag och en strand och brist på folk för att uppskatta att man lever. Efter att ha tillbringat mer än ett år i en stad med 25 miljoner invånare och där man aldrig någonsin får åka hiss ifred så är det så otroligt skönt att få komma till lugnet på en av öarna utanför Incheon i Syd-Korea. Ljudet av något som känns som gammeldags dansbands K-Pop mixat med båtar som stillsamt flyter förbi samt att få höra min 2 åriga systerdotter prata franska på ett så sött sätt som skulle få de allra hårdaste tuffingarna att smälta som brudarna gör när de ser Ata's biceps. (Alltid kul att klämma in Ati på ett hörn).

Jag är lugn jag är tillfreds jag är harmonisk och jag njuter av stillsamheten och storstadslivet och all stress som det innebär känns lika avlägsen som en uppföljare till senaste Die Hard filmen(kass).

Äntligen fick jag träffa min syster, hon är awesome än så länge, på 5 månader har hon lärt sig att prata med våran gemensamma mor och släktingar. Det är sjukt imponerande jag saknar ord...Hon har en fin fransk familj med sig och hennes två åriga dotter kan nog vara bland det mest bedårande jag sett( kul då fick jag med order bedårande) .

Vi kommer överens bra jag och Julie och vi har inga svårigheter med att kommunicera med varann och jag ser redan nu fram emot att besöka henne i baguetternas och sniglarnas huvfvudstad. Hon har lovat att fransk mat med ost och vin i framkant och allt vad det heter är svårt att bräcka. Jag vill ha ost, ost är gott, nam nam nam.

Jag hoppas att många andra adopterade därute får nöjet att träffa ett syskon som de inte visste att de hade för nog måste det finnas fler som sitter i samma båt som jag? Jo de ante mig...

Många dagar kvar och många släktingar kvar att träffa, om nån dag blir det träff med min morbror som är äldsta syskon och även verkar vara nån sorts inofficiell klan ledare, kan bli intressant. Undrar om han gillar ost, ost är gott.

Nu måste jag tillbaka och joina övriga familjen, jag har inte druckit Sojo på minst en halvtimme alldeles för lång tid i koreanska tidsmått. Skärpas sig lite sig..

Till alla er som inte varit här än, åk hit så fort ni kan för det här stället bör upplevas. Men jag vet inte vad stället heter men googla random ö i Korea. Det är fina grejor...

Avslutar det här inlägget med att höra ljudet av en kvinna klappa händerna utan nån i närheten mixat med Kareoke old fashion style ( mån som sjunger till dansbands K-pop).

Och sist men absolut inte minst...Fick precis reda på att jag ej är född år 1982 tro´t eller ej men jag är faktiskt född år 1983. Nu kanske jag kan bli fotbollsproffs iaf....fan varför fick jag inte de här nyheterna innan jag fyllde 30år.

Annyeonghi gyeseyofrån Incheon

Jaha då var den här tjommen på väg mot landet i väst igen eller nu blir det inte så mycket nu när jag bor i Shanghai tror minsann det blir mer nordöst. Hmm och ingen Atlas jävel när man väl behöver en, sån där som snurrar är kul, det tyckte jag iaf när jag var en liten pöjk. Mitt senaste blogg inlägg var ju rätt intressant och sicken rafflande avslutning det var eller hur? Synd bara att jag glömde bort att skriva fortsättningen, fan också.

Ja just det jag fick ett meddelande på Facebook från nån som påstod att hon var mitt kött och blod från landet i väst ( nordöst ) . Hon heter Julie och bor i Paris och är fransk medborgare sen flytten från väst ( nordöst ). Hon anlände till Baguette landet när hon drygt 4 år gammal en novemberdag 1979. Väl i i Frankrike lärde hon sig franska på 3 månader och har ej yttrat ett ord koreanska förrän några månader sen. Hon har två döttrar och har en fransk make och är bosatt i Paris där hon tydligen kan se Eiffeltornet från sin balkong eller var det gata?

Hon var som jag piano expert när hon var liten ( nu spelade förvisso jag aldrig piano när jag var liten men nog fan hade jag kunnat spela lite iaf ) och hon är även journalist och mamma på heltid och hon växte upp i ett mysigt litet samhälle i Bretagne där hon tydligt stack ut i ett tidigt 80-tal med sina säregna korre drag. Just nu sitter jag på vagnen mot Pudong AirPort och om allt går som det ska så träffar jag min syster inom 5 timmar vilket ska bli fasligt kul. Blir också ett kärt återseende med min bio mamma, bio moster, bio morbror och ven vet det kanske till och med blir lite bio! Roligt va? Precis som förra gången så är jag inte särskilt nervös utan jag ser mer fram emot de kommande dagarna och det ska bli skönt att få några dagars semester och träffa min koreanska familj. S

ka försöka ta lite bilder och lägga ut så gott jag kan. Blir väl två eller max tre på sin höjd om jag känner mig själv rätt. Seg Olle... Så håll utkik på Instagram vetja.. ( vilket de snart kommer banna här i Shanghai) . Nog pratat!! Dags att borda plan om 2 timmar men svensk som jag är så gillar jag att vara på plats minst två timmar (helst tre) innan avfärd.

Joråsåatte..

Zaijen från Shanghai