Ibland behöver man inte mer än en solig dag och en strand och brist på folk för att uppskatta att man lever. Efter att ha tillbringat mer än ett år i en stad med 25 miljoner invånare och där man aldrig någonsin får åka hiss ifred så är det så otroligt skönt att få komma till lugnet på en av öarna utanför Incheon i Syd-Korea. Ljudet av något som känns som gammeldags dansbands K-Pop mixat med båtar som stillsamt flyter förbi samt att få höra min 2 åriga systerdotter prata franska på ett så sött sätt som skulle få de allra hårdaste tuffingarna att smälta som brudarna gör när de ser Ata's biceps. (Alltid kul att klämma in Ati på ett hörn).

Jag är lugn jag är tillfreds jag är harmonisk och jag njuter av stillsamheten och storstadslivet och all stress som det innebär känns lika avlägsen som en uppföljare till senaste Die Hard filmen(kass).

Äntligen fick jag träffa min syster, hon är awesome än så länge, på 5 månader har hon lärt sig att prata med våran gemensamma mor och släktingar. Det är sjukt imponerande jag saknar ord...Hon har en fin fransk familj med sig och hennes två åriga dotter kan nog vara bland det mest bedårande jag sett( kul då fick jag med order bedårande) .

Vi kommer överens bra jag och Julie och vi har inga svårigheter med att kommunicera med varann och jag ser redan nu fram emot att besöka henne i baguetternas och sniglarnas huvfvudstad. Hon har lovat att fransk mat med ost och vin i framkant och allt vad det heter är svårt att bräcka. Jag vill ha ost, ost är gott, nam nam nam.

Jag hoppas att många andra adopterade därute får nöjet att träffa ett syskon som de inte visste att de hade för nog måste det finnas fler som sitter i samma båt som jag? Jo de ante mig...

Många dagar kvar och många släktingar kvar att träffa, om nån dag blir det träff med min morbror som är äldsta syskon och även verkar vara nån sorts inofficiell klan ledare, kan bli intressant. Undrar om han gillar ost, ost är gott.

Nu måste jag tillbaka och joina övriga familjen, jag har inte druckit Sojo på minst en halvtimme alldeles för lång tid i koreanska tidsmått. Skärpas sig lite sig..

Till alla er som inte varit här än, åk hit så fort ni kan för det här stället bör upplevas. Men jag vet inte vad stället heter men googla random ö i Korea. Det är fina grejor...

Avslutar det här inlägget med att höra ljudet av en kvinna klappa händerna utan nån i närheten mixat med Kareoke old fashion style ( mån som sjunger till dansbands K-pop).

Och sist men absolut inte minst...Fick precis reda på att jag ej är född år 1982 tro´t eller ej men jag är faktiskt född år 1983. Nu kanske jag kan bli fotbollsproffs iaf....fan varför fick jag inte de här nyheterna innan jag fyllde 30år.

Annyeonghi gyeseyofrån Incheon