Känslan är helt sjuk jag är alltså tillbaka i Shanghai. Det är inte på låtsas ingen praktik som slutar om två månader för den delen heller. Nu är det på allvar jag har flyttat hit på obestämd tid och det enda som är säkert det är att jag har ett jobb att gå till på måndag morgon.

Så många konstiga känslor i kroppen just nu och det första jag tänker är -vad fan gör jag här. Det andra jag tänker är -fan vad roligt det här skall bli. Svär i båda tankarna inte bra. En Porsche swischade precis förbi i högsta fart och den har redan sicksackat sig förbi de flesta bilarna inom mitt sneda synfält eller glöm det jag ser den igen.

Efter 27h restid så har jag alltså äntligen kommit fram och det är sjukt att man för några dagar sen var i Örebro där absolut ingenting är likt den här supermaffiga smog täckta staden, snacka om kontraster. Har åkt ca 1.5 mil nu och mätaren visar 46 kr, för en lat luspudel som jag ändå motvilligt erkänner att jag är så är det efterlängtat att åka taxi billigt igen.

Hemma snart och det blir lite nudlar på favorit restaurangen eller är väl inte favorit stället men det är närmast och billigt, två viktiga preferenser jag har när det vankas akut hunger.

Andra året i Allsvenskan är alltid det tuffaste året jag gissar på när det gäller hemlängtan så kommer den andra resan hit vara tuffast man uppskattar saker och ting så mycket mer när man är hemma en kortis och upptäcker att fan vad jag/vi har det bra i Sverige. Kineserna undrar ju faktiskt rätt ofta varför jag vill jobba i Kina när de hör vartifrån jag kommer.

Larry the Amerikan kommer förmodligen hoppa i min famn när jag visar honom snusdosorna och min kinesiska värd Sissi kommer säkert likt ett nyfiket rådjur peta lite sådär lätt på det svenska godiset som jag köpt till henne. Män snusar kvinnor äter godis. Fast njaaa så ligger det ju faktiskt inte till.

Godis är gott

Mvh

Gottegrisen

Jag gillar verkligen inte att mellanlanda i Berlin sådär nu fick jag det sagt. Har varit fånge i Berlin drygt 8h vad gör man inte för att flyga så billigt som möjligt, 27h flygtid det är grejor det. Alla drömmer vi väl nån gång att sitta på en flygplats att göra absolut ingenting i sisådär 8h, det fina är att jag har 7h att slå ihjäl i Peking också. Kul när man har något att se fram emot.

6 veckors uppehåll blev det från landet i öst, i 6 veckor har jag laddat batterierna för att vara så redo som möjligt för nästa utmaning i livet. Jag ska nämligen pröva på hur det är att jobba som heltidsanställd i Kina. När jag sitter och plitar ner det här på 10 000 meters höjd så kommer jag på mig själv att jag är väldigt salongsberusad vilket jag anser är det bästa fylletillståndet. Omgiven av hundratusen kineser och en och annan tysk så känns det rätt skönt faktiskt. Alla vet väl hur det känns och vara salongsberusad, livet känns lite enklare lite bättre och lite mer av massor av andra saker.

Sverige är ett underbart land att leva i, den uppenbarelsen fick jag rätt tidigt efter att jag hade landat och varit hemma i Svedala ett tag. Allt är så tryggt här så strukturerat så enkelt och så säkert, i Sverige vill jag bli gammal och grå i Sverige vill jag hitta en trygg vrå. Och jag har insett att man egentligen borde bo där ens familj och vänner finns varför flytta ifrån något som är så bra? Med detta i tanke så måste jag ändå testa och se vad som finns därute, Sverige finns ju ändå kvar och det är där jag kommer pensionera mig gammal och grå och till en dag där jag inte längre kan stå. Det är kul med rim. Meningen är väl att jag ska försöka väcka liv i bloggen igen och skriva så ofta jag kan om hur det är att jobba här i Kina och annat smått och gott. Men får se hur mycket jag hinner, fritid är inget som kommer hinnas med då jag planerat att bara göra två saker den närmsta tiden vilket är att jobba och träna allt annat får komma i tredje hand. Vinet börjar ta ut sin rätt och skrivandet blir svårare och svårare och ögonen blir tyngre och tyngre, ska jag verkligen däcka för första gången i ett flygplan? 5 glas vin har verkligen sätt sin prägel och jag kommer nog snarka gött inom en halvtimme. Kommer nog ta ett tag innan jag vandrar runt på svenska mark igen men man ska aldrig säga aldrig plötsligt bara händer det och vips så har det hänt något oväntat som man inte räknat med. Men så länge kineserna inte slänger ut mig så kommer de nog tvingas att få stå ut med mig minst ett år i alla fall.

Känns bra att första inlägget jag skriver har en onykter touch vilket gör sig påmind hela tiden då jag inte kommer ihåg vad jag skrev för två rader sen. Fast det är väl lite av mitt signum när jag skriver blogg. Då jag förmodligen har lika många grammatiska fel som en ost har hål(en väldigt ihålig ost). Men som jag sagt innan det struntar väl jag i jag bara flummar på som vanligt. Kommer bli mycket ändringar i Kina och jag kommer att evolve to the next step. Nu orkar jag inte skriva mer…

Efter att ha bott hos Per i tre veckor kan jag gott konstatera att han är en go vän och att han har hittat en go fruga från Sunne. Synd bara för frugan att Per fortfarande inte kan laga mat förutom pannakakor och halvtaskisk cho

Ännu en gång så äntrar jag Koreans mark och efter att ha varit i Kina nästan 2 månader så förstår jag varför vänner och bekanta från väst tycker att Korea är en välbehövlig tillflyktsort från Kina. Korea känns fräschare i nästan alla avseenden och man märker direkt på människorna i tunnelbanan, den extremt fräscha flygplatsen(passade på att gästbajsa då det var så rent och fint) och självklart de viktigaste av allt, tjejorna!! eller kvinnorna kanske mer lämpat att säga när man stryker runt 30 års strecket.  

Asså Koreanska tjejer är göörsnygga!

Synd bara att det är lite halvklurigt och se vem som kommer direkt ifrån Dotor Plast och vem som är snygg på ett naturligt vis då många av tjejerna/kvinnorna är täckta med vitkräm. Men visst är det ögongodis så långt mina sneda ögon kan nå.

Så jag går runt här och toknjuter och stirrar så mycket jag bara kan, förlåt Kina men jag tycker verkligen att damerna är finare här men det är väl inte så konstigt att jag tycker det då jag faktiskt är från Korea. Men fortfarande väldigt jämnt mellan svenska och koreanska tjejer känns dock fortfarande som att svenska tjejer leder. Men så är jag ju svensk också i en koreansk superkropp(hehe).

När jag skriver detta så är jag på väg mot vandrarhemmet, den här gången skall jag testa ett nytt vandrarhem och de har som policy att bara ta emot adopterade. Tur att man är adopterad annars hade de blivit svårt att få bäddplats. Spännande och se om detta vandrarhem slår Birdnest har många sköna minnen från Birdnest så det blir nog svårt att knuffa ner Birdnest från tronen.

Gudars skymning vad det springer runt snygga tjejer här! Tyvärr så springer det runt väldigt många snygga killar också som ser ut att komma direkt från något modemagasin både när det gäller kläder och utseende och här går jag runt i rutiga shorts och en vit tshirt som jag spillt kimchi på(fuck). Dress for success är ju knappast något som gäller mig just nu.

Om jag har gott om stålar nångång i framtiden så blir det att shoppa lite koreansk stil, de har schyssta palter här.

Sitter en övertaggad amerikanska i samma vagn som jag och hon sitter och korsför ett stackars koreanskt par. Hon frågade precis.

(Random amerikanska) -whats that? 

(Random korean) - It is a big bridge.

(Random amerikanska) Where does it lead?

(Random Korean) - I don´t know.

På den nivån har det varit sen vi lämnade flygplatsen.

-(Random Amerikanska) - Oh there so many lights!!

Jag ska vara riktigt tråkig den här trippen, jag ska äta gott och bara ta det lugnt för jag har en del jobb som måste göras så det blir mest fokus på den biten. Men och annan öl hoppas jag ju såklart skall slinka ner i strupen. 

Vagnen stannade precis till vid Gimpo Airport station, min morbror jobbar här som säkerhetsvaktansvarig. Känns lite skumt att skriva att man åker förbi sin koreanska kusin men så är det, jag har ju faktiskt släkt här. Men jag har inga planer på att klämma in en liten släkt reunion jag vill ha lugn och ro och lukta på blommorna. 

-Ata jag börjar bli fet igen...

Nu skall jag hitta mitt vandrarhem, skall dela rum med 3 andra kisar. Hoppas ingen fiser i sömnen eller snarkar som min bror.

På återseende...

Jag stannar ett tag till. Hur länge är nog mest upp till mig, det är ganska enkel matte. Presterar jag så stannar jag kvar längre än 6 månader och presterar jag inte så...ja ni förstår säkert själva. Enkel matte som sagt. Sitter  och beskådar floden från ca 2 meters avstånd medan jag skriver, det är svårt och inte ha detta som favoritställe när man är i Shanghai. Även om det varit 38 grader varmt hela dagen så fläktar det skönt och jag glömmer nästan bort att jag sitter i en ugn. Överallt och runtomkring mig så levererar Shanghai mig nya intryck det här är inte Sverige. Den här känslan måste upplevas den här känslan går inte att beskriva. 

Jag trivs bra här, nästan kusligt hur hemmastadd jag redan blivit under dessa 6 veckor. Allt har gått så lätt här,  allt går så enkelt i Shanghai. Har ingen aning varför men jag gillar det, men jag är inte dum jag vet att 6 månaders slit väntar och det är dags och testa på riktigt vart mina gränser går. Och varför inte testa i en stad där det nästan inte finns några gränser. 

Åker till Korea på torsdag och skall bo där i 4 dagar, har inte hunnit tänka så mycket på den resan utan den får bli vad den blir. Åker mest för att jag måste då jag har ett double entry visa. Men ja... Klart det ska bli kul men jag är redan så inkörd i mitt jobb så jag har redan hunnit stressa upp mig för att jag missar 2 och en halv arbetsdag. Jag vet det där var minsann inte likt Linus men så är det, jag vill bli bättre på det här. Att vilja är att kunna. 

Stort grattis till Per och Jennie för de har nu blivit ett par tills döden skiljer dem åt. Vad jag sett hittills så verkade det vara en perfekt kväll för alla deltagare och båda sa Ja så det var ju tur det. Hade nog blivit lite tråkig stämning på middagen efter annars. 

Nu när jag kommer bo här betydligt längre än väntat så ska jag daska igång bloggen igen, tror det kan vara nyttigt och kanske lite kul för folk och veta hur det kan vara att komma som rookie och arbeta i Kina. 

Det här är inte Sverige.

Best Regards

Linus

Man of Steel var enligt min mening en mycket bra film, ok den platsar kanske inte på topp 5 då den hade några skönhetsfläckar här och där. Men jag ger den lätt en stark 8:a och jag hoppas att min filmnördvän Björn håller med mig där.

Värmen har stigit igen, från att ha varit sköna 25-26 grader med lite lätt duggregn så är mardrömsugnshettan tillbaka, hittade på ett eget ord precis inte så pjåkigt. Som sagt igår mätte vi upp att det var runt 37-38 grader och vi lovade varandra att vi härmed skall beställa mat till kontoret då det blir en smärre skräckupplevelse att gå till restaurangen i hettan.

Samma dag på kvällen bestämde jag mig för att lira fotboll med ett gäng italienare men då var det bara runt 32-33 grader så det var lite behagligare. Skönt att få lira lite trasa igen även om nivån var sisådär så var det förbaskat kul att få känna en kula mot min platta små 42:or.

En kort sammanfattning av fotbollen: första halvleken dyrkad av hela mitt lag, andra halvlek hatad av iaf minst halva laget.

Förklaring: Jag blev trött.

Kort info om italienare och fotboll: Italienare skiter fullkomligt i hur spelet ser ut, enda de bryr sig om är resultatet.

Dagens skratt: När jag sa till italienarna att jag var svensk och varken kunde kinesiska eller koreanska.

Men kul var det och det kommer nog bli mer fotboll med detta härliga gäng som tog det på blodigaste allvar när matchen var igång. Fan måste köpa benskydd.

Imorgon är det 4th July firande for the yanks och jag skall givetvis vara med och celebrera så imorgon är jag ABK(American born Korean) och vi skall till ett ställe som kallas för The Camel aka kamelen. Så skall bli intressant om amerikanarna ställer till med ett jäkla liv då jag förstått att detta är en väldigt viktig dag för the yanks. Enligt menyn blir det barbecue, fyrverkerier och öl och lite mer öl. Hoppas de har öl där annars kan de bli en lite si sådär halvljummen kväll.

Första halvtimmen av Man of Steel var lite halvjobbig att se, då de enligt mitt tycke fått till en väldigt bra scen där Supermans föräldrar säger adjö till sin nyfödda son. Och där Jor-El säger ”our dreams and hopes travel with you” är det så alla tänker när de lämnar bort sitt barn när de ej själva kan ta hand om det? I mina öron lät det väldigt fint och jag hade faktiskt lite svårt att ej fälla en tår där men macho som jag är så gled jag undan det galant till slut.

Men jag tror att alla som vet att de har blivit bortlämnade och inte vet så mycket om sina biologiska föräldrar kan känna igen den känslan som jag kände när jag såg den scenen. För alla måste vi väl ändå fantiserat om hur det kändes och hur det såg ut när våra föräldrar såg oss för sista gången. Måste ha varit fruktansvärt och att få leva med det varje dag går nog inte ens att föreställa sig. Men jag skulle ändå vilja färdas 27-28 år bakåt i tiden och stå där bredvid dem och vittna om hur det gick till när jag blev bortlämnad för gott.

Nästa tisdag skall jag gå och se på Man of Steel igen, nörd som jag är. Dessutom är det tokbilligt, ungefär 30 kr har min kompis lovat mig att det skall kosta då det är både rabatt och halva priset tisdagar. Helt ok pris!

Dags och bygga lite muskler på gymmet….

And tomorrow we will celebrate our Independence Day! Go America!

Hihi

Waiting for superman….

Tiden går ruskigt fort här i Shanghai, har snart gått 3 veckor men känns mer som en vecka och jag börjar ångra mer och mer att jag inte valde ett 3 månader långt internship. Börjar komma in mer och mer i jobbet nu och att jobba inom HR är något som verkar passa mig ypperligt bra. ”Like a glove”! Då jag har skrivit på ett letter of appointment så får jag inte diskutera vad jag sysslar med på jobbet men en bra sammanfattning är väl att det mesta handlar om drugs, sex and lockn´loll från gryning till solnedgång. Har redan hunnit lära känna många sköna och härliga personer och jag önskar att jag fick mer tid och lära känna dessa godingar ännu bättre. Men vafan jag har ju faktiskt 51 dagar kvar i Shanghai så det är ju faktiskt inte slut riktigt än, många minnen kvar att skapa och många meter nudlar kvar att slurpa i sig.

Fan vad jag längtar till att se Stålmannen, imorgon drar jag och the yanks och några kineser för att se på årets mest efterlängtade popcorn rulle, fuck the hobbit blabla here comes the Man of Steel. Gotta love Scrubs though: J.D.: I'll take the lead on this one. Dr. Cox: It's all yours. J.D.: Mr. Steel. First name, Man of... Dr. Cox: You're done Ja just det stolarna i biografen vibrerade som attan när vi var och såg på Star Trek jag är väldigt glad att jag aldrig fick chansen att se den i Sverige då en viss tråkmåns till smålänning vägrade lämna Eastwest i tid. För stolarna i biosalongen vibrerar nämligen inte när Enterprise går i Warp mode!! Nördigt men hujedanamej vad fint det var, gåshud över hela kroppen.

Men jobbet börja sakterligen sätta sig där det ska och jag har sakta men säkert byggt upp ett litet men stabilt nätverk vilket är ett måste om man vill jobba inom HR i Shanghai och förmodligen på alla andra platser med. Men jag är ju i Shanghai nu så jag håller mig till Shanghai. Mina medarbetare såg dock lite smått chockade ut när jag sa att jag lagt till ca 500 connections på Linkedin på 3-4 dagar. Men ju bättre och tätare nätverk du har desto enklare är det helt enkelt att hitta rätt kandidat till rätt jobb. Och jag kan säga att det är inga små företag som vi rekryterar till så det gäller och göra en noga research. Men som gammal internetraggare så rör jag mig lika smidigt och kollar profiler som när Ata försöker imitera dialekter. Med andra ord hur fint som helst!

Har samma problem här förresten som jag hade i Korea, alla utgår givetvis från att jag pratar kinesiska och alla blir lika förvånade över att jag är från Sverige. Men du ser ju inte som en svensk ju!! Säger de frågande och då kläcker jag ur mig att nej jag är från Korea vilket automatiskt leder till följdfrågan – jaha!! Då kan du koreanska?? Nej jag kan inte koreanska och det är väl ungefär där de får en blick som jag lätt känner igen här i asien. Det är en blick som säger ungefär så här, vad fan? Jag fattar inte? Du kan inte vara svensk. Men efter ett tag när polletten trillar ner så säger nästan samtliga hur lycklig jag borde vara som fått växa upp i Sverige, och de har de rätt i jag är lycklig och tacksam över att få växt upp i Svedala.

Jag är helt enkelt en SBK som är på äventyr i Shanghai, SBK = Swedish Born Korean, men jag tror SBK betyder något helt annat i en kinesisk person öron då de alltid börjar asgarva när det hör SBK så jag brukar säga att jag är ABC istället. ABC= American Born Chinese.

Ikväll ska jag träffa en kinesisk tjej som ska visa mig ett schysst promenadstråk och sen har hon lovat mig att ta mig till en koreansk restaurang. Har verkligen längtat efter att få äta lite koreansk cusine, längtar nästan efter koreansk mat mer än svensk mat om jag bortser från mammas mat såklart.

Adjökens…..

Kommer det nånsin bli så här? Jag njuter av livet just nu. Lever i en av de största städerna på denna jord, bor granne med byggnader som når högre än molnen. Brorsan jag diggar Shanghai fett hårt...just det!

Jag ville alltid bo i en storstad när jag var liten, som liten parvel satt jag hemma och övade in alla jordens huvudstäder och fantiserade mig bort att jag en gång skulle besöka alla dessa huvudstäder som jag lärt mig utantill. Kommer ihåg att jag alltid fick massa pluspoäng i ämnet geografi när det var dags för prov. Varför förhörde läraren bara oss på 10 länder i europa?Jag kunde ju alla länder, så jag hjälpte helt enkelt läraren och la till andra länder som han/hon uppenbarligen missat. Jag är rädd att min vistelse i Shanghai bara kommer bli ett smakprov på det liv som jag kunnat haft redan nu om jag haft en bättre disciplin när det kommer till hur jag levt mitt 30 åriga liv.

Jag tror absolut inte det är försent men visst chansen att det just är försent. Jag mår bättre på mycket länge och jag sover som en prins varje natt. Kan ej komma ihåg så långt bak i tiden då jag sov så bra kanske var det efter en fotbollsmatch i vita huset i Gnosjö till tonerna av westlife. Oj vad många jag jag skriver...jag jag jag...

Ska försöka få igång bloggen igen då jag vet att det är många därhemma som sitter och väntar varje dag på att ett nytt blogginlägg ska trilla in. Så alla ni 6-7 st det är på gång. Har varit 2 sjukt intensiva veckor bara som jag kommer beskriva lite mer senare. Full rulle från dag 1 helt enkelt och boom så hade det gått exakt 2 veckor.

Linus Dansund skriver igen jag var bara tvungen att få ur Samuel ur rummet så jag kunde få lite skrivro. Jagade iväg den jäveln till Korea och där han snabbt upptäckte att tjejerna var mycket mer svårflörtade än i Mao Zedong land. Jag och Larry satt och småmyste och skrattade gott bakom hans rygg.

Dags och se Superman snart....

Hade totalt glömt bort att jag lovat en okänd typ i gröna kläder att jag skulle lägga ut en ny bild varje dag som jag så vackert ska kalla "dagens kines" då jag ändå är i Kina. Hade jag varit i Bulgarien så hade det givetvis blivit dagens Bulgar.

Instagram: ldansund