En riktigt skön och rolig dag har kommit till sin ända här i Shanghai. Då Samuel fortfarande är kvar i landet så får jag troget sova på golvet och invänta min tur att använda rummets enda säng i ca 10 dagar till innan han drar till Korea. Men då det är vida känt att asiater sover på golvet så passar det bara fint att även jag som faktiskt är från Asien får sova på golvet och känna lite Asia feeling.

Så efter några timmars sömn och en frukost som jag aldrig åt så begav vi oss ut i storstadsvimlet och fan vad höga husen är....höll på ramla när jag tittade uppåt och glodde som en strut upp i skyn och man får passa sig vart man går för tydligen så kör bilarna på här när det gäller högersväng även om gubben är röd. Vore ju sådär kul och bli nermejad av en kines på moppe första dagen eller buss hade inte varit så skönt det heller. Samuel visade mig hur man laddar på metrokortet vilket var väldigt enkelt men ack så svårt om man inte kan kinesiska och är helt grön i staden som en annan är. Döma av min förvåning när jag åkte min första resa och de endast drogs 3 Yuan(ca 3 kr). Rätt billigt att åka kollektiv jaoo. Taxi är inte så dyrt det heller, 200 nånting betalade jag och Samuel från flygplatsen och då åkte vi ändå en bra bit men man får passa sig för att inte råka ut för nån skojare då kan priset snabbt tredubblas, vilket dock fortfarande är sjukt mycket billigare än vad de hade kostat att åka samma sträcka i Svedala. Sicka bekymmer…

Blev övergiven av Samuel några timmar då han var tvungen och jobba så jag drog till samma ställe som även min första Shanghai resa började då jag hittar hyfsat bra där. En stor gata mot ett ställe som kallas People Square men jag hann inte så långt innan tre tjejer kom fram till mig och börja prata kinesiska med mig vilket jag såklart inte fattade då jag endast pratar svenska och lite halvknacklig svengelska. Kul grej är att de kallade sin engelska för chinglish och då ville jag var lustig och sa att jag pratade swinglish haha vad roligt….

De frågade vägen till en te affär men kunde ju inte jag svara på men tur som var kunde de chinglish så på något sätt så hittade vi till teaffären som var en mysig liten butik där jag fick lära mig hur man skall dricka te i Kina, tydligen höll jag handen som en tjej och blev artigt tillsagd att in med fingrarna, you hold your cup like a girl. Sen skulle man göra tre cirklar med muggen och sen surpla i det på tre försök. Jag köpte inget Te då jag fick för mig att det kanske var nån lurendrejeri som pågick och att de lurade turister att köpa Te. Men tror jag hade fel i mitt antagande senare då de även hjälpte mig att inhandla en kinesisk mobil vid namn coolpad, passar mig bra tycker jag allt.

Och simsalabim så äger jag nu min första kinesmobil. Sen drog vi och käka på nån schysst restaurang och de beställde in lite goa rätter på kinesiska och jag fick peka på vad jag ville ha, mitt bidrag blev gröna bönar med chili då jag kände för att ta ut svängarna lite.

5 minuter senare fick jag dricka mitt livs första porkmilkshake som jag så finurligt döpte den till, man fick fläskött på märgben och ett sugrör som helt sonika skulle stoppas in i benet och sen vara det bara att suga så det stod härliga till. Jag sög i 2 sekunder ungefär och återgick sen till mina green beans och dumplings vilket var sjukt gott.

Efter att fått nummer av tjejerna så skiljdes jag åt och med tre nya kontakter i mina fina coolpad telefon.

Dagen avslutades med lite Spa och jag och Samuel fick först fotmassage men bestämde oss snabbt för att även ta ryggmassage då de kommande dagarna kommer erbjuda fysiska utmaningar för både kropp och själ. Och 1 timme och 30 minuters massage gick på kollosala 125 Yuan, sanslöst dyrt men vi unnade oss det iaf. Nejdå det var rätt schysst pris dit kommer vi nog hamna igen då de var grymt trevliga och väldigt bra på sin sak.

Vi festade även till det lite innan massage och käkade gott på restaurangen nedanför lägenheten. Vi valde 2 nummer 14 men som senare skulle visa sig vara priset maträtten så här kan jag äta mig mätt för 14 spänn och gott var det också! Vi lovade varandra att vi ska testa huset dyraste maträtt nångång vilket innebär en kostnad på 60 spänn, framtiden ser god ut.

Nu är det läggdags här i Pudong och en tre dagars vandringstripp i Yellow Mountain väntar vilket tydligen skall vara en magisk plats här i Kina och som även har gett inspiration till filmen Avatar(tror jag). Kommer nog bli en upplevelse utöver det vanliga. Det tappra gänget består av amerikanare, kineser och två goa Parsare!

På återseende efter de Gula Bergen…

Fotnot: hinner inte rätta stavfel eller annan skit som vanligt i Kina heller....allt är som det ska med andra ord.

Med Håkan Hellström och låten för en lång lång tid äntrade jag återigen kinesisk mark och jag blev ännu en gång insläppt utan att få misstankar om att vara nordkoreansk spion med svenskt pass. 

Det där med tidskillnad var jag ingen höjdare på. Enligt mina minutiöst precisa Einstein  beräkningar hemma i Örebro så skulle jag anlända till Shanghai runt 18.00 lokal tid. Jag anlände runt 10.30 lokal tid, hade väl inte gjort så mycket om jag visste var jag skulle men jag vet inte vart jag ska så jag är fast på den här gigantiska flygplatsen tills Samuel anländer från Hong Kong 01.00 Tacka gudarna för Football manager och eluttag. Varken Facebook eller youtube funkar i Kina och har inte kunnat skaffa mobil heller så fick använda Linkedin för att få tag på Pars välspelande mittback.

Så nu sitter jag och tar en kall öl på flygplatsens skybar. Har tänkt och försöka använda instagram(ldansund) för första gången i mitt liv ska försöka koppla det till FB när jag får tillgång till FB vilket Samuel kan hjälpa till med. Hur det går till går jag inte in på men det rör sig om hackerskills på wargames nivå och det är bara jag och CIA som vågar sig på sånt här sväveri i Kina. Och öh Samuel också förstås.

Vad gör man inte för FB,  och alla dessa sköna statusuppdateringar som Ata älskar och lever för att få läsa varje dag till sina fikon och morgonkaffet. 

Hann blev farbror till en liten goding som heter Olle innan jag åkte iväg, han och jag ska bli bästisar när jag kommer hem. Det är dags för en ny fotbollslirare i familjen Dansund för den senaste modellen håller på att rosta sönder och det ser inte ljust ut för den modellen. 

Nånting jag säkert kommer återkomma om är kinesers vett och etikett. Redan 3 gånger har kineser trängt sig före i kön vid olika tillfällen . Visserligen underlättas deras trängande av att jag ofta är en dagdrömmare a la John Michael Dorian och jag missar säkert hälften som smiter förbi också. Så ut med armbågarna här ska inga kineser passera eller annat asiatiskt folk. Dumt och generalisera på en gång kanske eller vad vet jag.. 

Samuels flyg är försenat med 1 och en halv timme..alltid kul med goa nyheter. 

Nu lockar Burger King enda stället som är öppet på flygolatsen med rimliga priser verkar det som... 

Ata jag hade inget val... Det var antingen hamburgare eller livet. 

Har lovat Ata att jag ska gå ner med Kina dieten.. Mer om det senare..

Paraply på dig Ata.

Leva eller dö..
Vatten med brö

Mobilen kopplade sig automatiskt till swedavia airports WiFi inget konstigt alls tyckte mobilen jag själv däremot tycker det känns som en evighet sen jag var här sist.

Sitter på flygplatsen nu vid gate 8 och ser på någon gammal konsert där Halmstads pärlor gyllene tider spelar på en schysst samsung TV. Verkar vara någon gammal dokumentär som de visar här på Arlanda. Gessle är jätteblond och sjunger Ljudet av ett hjärta. Nu är det sommar, för det är alltid ett tecken på att sommaren är här då Gyllene tider spelas ur högtalarna.

Men dit jag är på väg har jag väldigt svårt att tro att det är just Gyllene Tider som spelas ur högtalarna. Men vem vet Kina kanske levererar sommarplågor dem med i sommar som jag kommer fastna för och även lyssna på när jag är hemma på svensk mark igen.

Jag hann knappt flytta in hos Lundmark innan det var dags att ta mitt pick och pack och dra vidare, 2 nätter fick vi ihop eller var det bara 1 natt? Har ingen aning faktiskt.  Blir nog mer nätter när jag kommer tillbaka vilket förmodligen kommer resultera i fotbollsbubbla utan dess like borta på drottningatan i Örebro. Ryktas om FM kvällar och öl ända in på småtimmarna fyfan vad det låter tråkigt, usch vad tråkigt. Jättetråkigt! Så det jag ser fram emot.

Ingen rusning på Arlanda direkt…

Sitter med 10 000 Yuan i resväskan vilket känns sådär då de största summorna jag brukar ha i plånboken är 20 lappar och ibland en och annan 100 lapp. Men tydligen så måste man betala all hyra på en gång i Kina plus en deposition på en hyra. Så här sitter man med en närmre förmögenhet och jag har redan installerat ett säkerhetsystem på väskan. Ett hänglås 2000 deluxe med inbyggd GPS och rörelsesensor och vakthundsljud fast har ju lite knapert med pengar så fick ta chihuahua modellen.

Bara 1h kvar nu till flyg mot Köpenhamn där jag skall vandra runt och äta pölse i drygt en timme innan jag åker vidare mot Shanghai.

I Shanghai har de nog inte så mycket pölse men däremot så har de nog lite mer varierat köttutbud vilket jag skall med glädje och skräck pröva mig fram igenom.  

Fan, det börjar bli nervöst nu!

Så här nervös var jag inte när jag åkte till Korea förra sommaren, märkligt nog var jag lugnare inför den resan. Då var det ju visserligen bara sightseeing och träffa släkt och ta det lugnt, nu ska jag ju faktiskt jobba och försöka visa framfötterna. Bara och be till gudarna att engelskan håller…

Så nu väntar snart ca 10 veckor äventyr i Shanghai, jag ska precis som Korea resan försöka komma med uppdateringar här på bloggen dela med mig av resan för de som är intresserade av att veta hur det går. Och det är självklart fritt fram och ställa frågor. Men ställ dem inte på kinesiska för jag kan inte prata kinesiska.

Jag kan bara prata svenska och svengelska.  Och liter persiska också förstås. – Paraply!

Blir ett väldigt stressigt inlägg då jag är nojig som fan när jag är ute och reser och tror alltid att jag skall bli lämnad för att jag är för sen till incheckningen etc. 

Så om jag är vid incheckningen 1h innan så borde det gå vägen att komma med flyget förhoppningsvis.

Finns ett Piano här som det står ”play me” borde stå ”play me if you can play, and if you can´t play, fuck off”

Kanske ska skriva en lapp och sätta det på killen som har försökt spela piano nu i ca 1 och en halv timme. Känns som om folk börjar bli mer och mer irrriterade och jag anar en lynchmob som är på väg att mobiliseras vid gate 6.

Nehepp dags och dra till Kina en sväng, vi hörs i Kina ni som har hittat hit och läst detta otroligt detaljrika och finurliga inlägg som kommer gå till historien som ett av de mest minnesvärda inläggen som nånsin gjorts tror jag.

-Hur bra som helst,  som Linus från Linköping brukar säga.

Adieu

Inte långt kvar tills fötterna ännu en gång äntrar kinesisk mark och ännu en gång är offret för mina platta små fötter storstaden Shanghai. Sist jag var där hann jag inte riktigt få nån uppfattning av den här staden för jag ägnade min uppmärksamhet åt ett helt annat håll. Och jag ångrar inte det en enda sekund.

Nu har jag drygt 10 veckor på mig att upptäcka allt som inte upptäcktes sist jag var här vilket nog är en del. Det finns många kineser i Shanghai men jag ska göra mitt allra bästa ändå för att smälta in och inte sticka ut allt för mycket med min svenskhet och mitt blonda hår och mina blå ögon.

Ska testa på något som kallas för internship i Shanghai vilket innebär att jag precis som alla andra somrar ska jobba på ett företag, den enda skillnaden är väl i stort sett att jag inte kommer få nån deg och köpa pizza för. Och det är ju alltid kul och inte få betalt för mödan men dumt det där och haka upp sig på små petitesser. Kinamat är ju rätt billigt i Kina fast därborta kallar dem det nog bara för mat. Så Istället för geld får jag däremot en jäkla upplevelse i återgäld. Fan blev inget bra rim.

Och jag tror och hoppas att jag kommer få värdefull erfarenhet av det här stundande äventyret och  att det kommer bli en grym sommar som jag sent kommer att glömma.

Förhoppningsvis så kommer jag knyta flera nya kontakter. Tiotals?Hundratals? Eller kanske fler vem vet? 

Bert:
- vill du köpa en lott? 
Random gubbe:
-vad kan man vinna då?
Åke:
100 kilo kaffe! 
Random gubbe:
100 kilo???
Åke:
-1000 då! 

Så tusen nya kontakter vore ju faktiskt bättre. Det kör vi på!

Fan kan inte kinesiska.

Det sitter en man med skinnjacka med mörkt hår och ett rätt buskigt skägg som har en färg som matchar håret på hans huvud och han kan knappt sitta rakt upp och på denna bussfärd samt att han har nöjet att åka buss med ryggen mot sin destination. Alltid kul att åka baklänges eller hur? Är han Full? Nejdå det tror jag inte han är, trött som fan? Jodå det tror jag minsann att han är.

Han ser ut som en man som har jobbat väldigt länge och väldigt hårt och nu sitter han på bussen likt en korean som sitter på tunnelbanan i Seoul och halvsover innan det är dags att kliva av och traska hemåt i neonljuset. Koreanerna jobbar stenhårt varje dag kändes det som när jag var i Korea och som alla andra beskriver efter att de har varit i Korea är just att folk sover överallt och att de tar varje chans till att få vila lite. En enorm arbetsmoral och disciplin är något som de har de där koreanerna borta i öst, det är i alla fall vad jag tror efter att ha tillbringat närmare en månad i taekwondo land. Men jag kanske har fel, jag brukar ha fel.

Jag undrar vad min arbetsmoral och discplin tog vägen? Har jag haft det för lätt tro? Redan som liten ägde jag akademiskt i klassrummet jag var bäst på de flesta sporterna som innehöll en boll och trott eller ej men jag hade redan flickvän när jag gick årskurs 1, Rebecka hette hon och hon bodde på en Ö. Och jag raggade framgångsrikt upp henne genom att systematiskt sno smycken från min syster och sedan ge dessa till den vackraste tjejen som fanns enligt mitt tycke. Var väl inget konstigt med det?

Till och från var vi ihop från årkurs 1-3 och anledningen till detta ”stormiga” förhållande i lågstadiet var lite att jag hade ju faktiskt fler tjejer och välja på och jag hade ju som sagt väldigt lätt för det motsatta könet då. Man var väl tvungen och testa runt och sondera marknaden. Kom igen jag var inte så gammal, vad hade du gjort? Joråsatte.

Ja lätt det hade jag minsann och inte kunde jag väl ana att denna storhets endast skulle vara ett par år. Det gick för lätt helt enkelt jag behövde aldrig kämpa för nånting utan allt kom gratis, så rent akademiskt och sportsligt så har jag alltid haft hyfsat lätt till en viss ålder och det bekom mig inte så mycket att jag och en av min polare som även han var adopterad(från Portugal) blev kallad för kalle bajs och snedögda kinesjävel då och då.

Jag har väl aldrig riktigt kämpat för nånting eftersom jag aldrig riktigt behövt det och när det väl har behövts så har jag nog inte fattat det. Det ordnar sig ju ändå alltid till sist, för så säger de ju på film inte alla men i vissa filmer så säger de minsann det. Tror minsann det är filmvärldens fel jag skyller på dem att jag har 78 tentor kvar att göra, damn you Hollywood, Bollywood och alla andra skojare.

Jag vill vara dödstrött, sönderstressad och känna att fan jag har slitit i 6 veckor nu mot ett uppsatt mål. Resultatet behöver inte ens vara positivt det är känslan av att ha gett allt som jag är ute efter. Känna att fan jag har gett allt plus lite till och jag kan vara stolt över min insats, bränna den där djävla fåtöljen som finns på fotbollsplanen som alla andra ser förutom jag.

Jag önskar att jag kunde vara den där mannen på bussen som förmodligen inte hade som högsta mål att åka baklänges på buss 3 idag för att det är roligt. Han vill nog bara komma hem till sin familj och vila efter en hård dags jobb, för imorgon så börjar allt om igen i sisådär ca 320 dagar varje år tills man fyller 65 eller är det 75 nuförtiden?

Vissa bara har den där automatiska disciplinen inbyggd när det gäller att göra tråkiga saker först, de kan det där att före efterätt så äter man förrätt och även middag.  ”Dinner before dessert” är en enkel och väldigt tydlig ide om hur ens liv borde vara uppbyggt och hur man bör leva. Varför är vissa människor mer framgångsrika än andra?

Jo de utövar denna livsstil mycket bättre än andra, för även om de hatar de där tråkiga sakerna som måste göras lika mycket som alla andra så gör dem det likt förbannat och njuter sedan av frukterna mycket bättre än oss slashasar. För de vet om att de är ju rätt skönt imorgon om jag tar hand om disken idag. Jag som inte ens gillar efterätt.

Min föräldrar bemästrar den här filosofin ypperligt. 

Vi har eller jag har mycket att lära av dessa människor som kort och gott får jobbet gjort även om de kan spy galla över det. De gör det ändå för de vet att belöningen kommer till slut man måste bara ha lite tålamod och sen ha lite mer tålamod för Rom byggdes ju inte på en dag höhö. Undrar hur lång tid det tog? Hm..? Kan säkert den där djävla Hjalmarsson.

Kom precis på att det var den 1 Maj när jag åkte bussen så han kanske inte alls kom från jobbet utan trots allt var full i alla fall och firade sin lediga dag. Fan!

Undrar om Rebecka bor kvar på sin Ö.

Klockan är 00.50 och jag inser mer och mer att min osäkerhet vinner. Överallt ser jag människor som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till jag vill försöka att tro att jag kan vara en av dem men jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag är och förblir en som inte ser ut som dem, jag söker ögonkontakt men jag får ingen respons. Det kvittar om det motsatta könet mittemot mig är alldeles ensam hennes blickar vägrar möta mina, det känns som om att trots alla människor runt omkring mig så är jag alldeles ensam. Ingen vill möta min blick, tjock som smal, ful som snygg det kvittar. Jag ser i hennes blick att hon ej ser det som hon drömt om ända sen hon var liten och lekte leken mamma pappa barn. Jag ingår inte i hennes bild av verkligheten jag är en abnormalitet ett undantag nånting som hon ej såg en framtid med. Allt det ser jag med en enda blick. Jag må vara vältränad jag må ha ett bra yttre men jag är ej vad hon har drömt om, jag är blott endast en varelse som hon ser som ett främmande ting som hon ej känner som självklart. Jag är och förblir nånting som ej är självklart jag är undantaget. Jag är ej normen jag är ingenting som hon nånsin drömt om. Men i min värld är hon allt jag nånsin drömt om och jag är blond jag har blå ögon och jag är svensk. Men hon ser det inte hon ser bara vad hon är uppfostrad att se.Vad är Korea? Är det ett land? Är jag därifrån? Varför kan jag fortfarande inte flyga? Jag hör hemma här men hon tycker inte det hon ser mig inte hon ser bara det hon är programmerad att se. Jag ingår inte i programmeringen jag finns inte. Hon ser mig inte, hon går bara förbi mig om och om igen. Jag går hem... 

Det var något med serien Stålmannen som fångade min uppmärksamhet som liten pojke, hans livshistoria fängslade mina små koreanska ögon. Han var som precis som jag en ”outcast” ivägskickad av sina föräldrar som inte hade något annat val än att skicka iväg sin son till en främmande värld. Och de lämnade därmed ödet för sitt barn i händerna på två främlingar.  Men hur jag än försökte när jag stod där i åkern utanför mitt fönster en kall vinterkväll så lyfte jag aldrig från marken, jag hoppade och hoppade men jag nådde aldrig molnen som min idol, jag var fast och hade endast gjort ett avtryck med mina fötter i den leriga åkern som vi åkte pulka i varje vinter.  Och jag var endast en fånge av tyngdlagen i ett land där ingen såg ut som jag. Stålmannen kunde ju flyga varför kunde inte jag få den gåvan jag med? Det kändes så orättvist, någon extra gåva kunde jag väl ändå fått nu när jag stod där med sneda ögon och ett utanförskap som jag ej ännu förstått fullt ut.  Varför kunde jag inte flyga? Såg den här sekvensen ur filmen Superman om och om igen och jag drömde varje dag att jag en dag skulle uppfylla dessa för mig väldigt kloka ord som gick rakt in i mig.

“Even though you've been raised as a human being, you are not one of them. They can be a great people, Kal-El, they wish to be. They only lack the light to show the way. For this reason, above all, their capacity for good, I have sent them you... my only son.”

Och de här orden gick verkligen rakt in i mig och jag fantiserade vilt om att min far i Korea var en stark man som genom en otrolig uppoffring lyckades skicka iväg mig hans enda barn från en dödsdömd plats till en ny familj som skulle uppfostra mig som sin egen. Och jag har alltid innerst inne trott att de inte överlevde och att jag var den enda kvar i familjen. Och att jag till slut på något sätt skulle ge tillbaks till människor som var i samma sits som jag en gång varit och ge dem en andra chans i livet. Jag drömde stort och jag hade stora planer men det var tyvärr bara drömmar.  Hur detta skulle gå till visste jag inte och någonstans på vägen glömde jag bort detta och det föll i glömska.  Jag har alltid velat hjälpa folk, har alltid sagt det men jag har aldrig gjort något av det. Det har bara varit tomma ord, fina ord men tomma och utan någon handling därefter.

Min biologiska far är fortfarande en gåta och på något sätt efter min återresa så började jag helt enkelt hata honom och jag raderade honom från mitt huvud, han fanns inte längre och han var absolut inte den starke man som jag i alla dessa år har inbillat mig att han varit. Och av det jag fått höra så var han en hustrumisshandlare som drack förmycket och försökte kidnappa bort mig från min biologiska mor. Så i mina ögon dog min far i höstas och det kändes då som det bästa sättet att bearbeta situationen.  Men detta skulle visa sig vara det sämsta jag kunde göra och jag gick från att vara skygg och oduglig i skolan till att vara super skygg och super oduglig i skolan. Jag blev en zombie och gjorde allt som jag inte borde göra vilket egentligen inte var något alls. Så med facit i hand så försvann nästan ett helt år och jag vandrade runt i en dimma och försökte förtränga allt som hade med Korea att göra. Och jag svarade aldrig på de ständiga mailen från min biologiska familj, jag stängde av helt. Och jag kan bara be om ursäkt till alla som fått lida för detta som skolkamrater som inte fick den hjälp de förtjänade då jag bara kom dit och satt där och bara stirrade. Och till arbetsgivare som inte fick någon som kunde arbeta även om jag sa att kunde arbeta, till vänner och familj som inte fick svar när de ringde om och om igen. Ett helt år försvann på ett ögonblick nära och kära hann få barn, skapa familjer, få jobb på annan ort och själv satt jag hemma och såg på Justice League och annan skit om och om igen. Och jag missade många ögonblick och händelser tack vare att jag ständigt sa nej till att ses men förhoppningsvis så kommer det mera tillfällen, det gör det alltid.

Så följderna av Korea och min återresa blev mycket mer påtagliga än vad jag trodde och framförallt än vad jag märkte, jag kom egentligen aldrig hem igen till Sverige jag vet inte vart jag hamnade men det var absolut inte hem.  Men jag ångrar inte tiden som gått den har gjort mig starkare som adopterad och den har gett mig värdefull erfarenhet och fått mig att inse att det finns så otroligt många andra som är i absolut samma sits som jag vi är så otroligt många adopterade runtom i världen och jag vill på något sätt hjälpa alla dessa.Vem vet jag kanske inte kan hjälpa alla men kan jag hjälpa en så har jag i alla fall hjälpt just en och det måste ändå ses som ett stort steg framåt i rätt riktning.

Och allt som jag missat och allt som jag försummat går att ta igen, vi människor gör våra misstag vi kommer ha våra svackor men det kommer aldrig vara försent för att ställa allt till rätta igen så länge vi vill det och tror på det. Det är egentligen aldrig försent för någonting. Men det är omöjligt att förändra allt på en gång låt det ta tid…Jag kommer inte ha bråttom det får ta den tid det tar att återställa allt som blivit fel. Och känner du på samma sätt som jag eller har du känt på samma sätt, så är mitt råd att tackla inte problemen själv använd nära och kära och folk som du vet har varit i samma situation. Och vänta inte gör det på en gång, gör det idag inte imorgon.

Men jag tycker att det är lämpligt att avsluta och ta ännu ett par kloka ord från den nya Stålmannen filmen som exempel på hur det rör sig i mitt huvud just nu.

“You will give the people an ideal to strive towards. They will race behind you, they will stumble, they will fall. But in time, they will join you in the sun. In time, you will help them accomplish wonders”

Som sagt dags och sätta igång och vägen ut ur dimman har börjat...

// Studenten som aldrig kommer att bli klar(eller?)

Ps. som vanligt så bryr jag mig inte om alla eventuella stavfel, särskrivningar eller uteblivna punkter eller annan grammatisk skit. Är det ett problem kopiera texten och klistra in det i ett Word dokument och ändra allt ni stör er på och skicka till mig så ändrar jag det. Det är nemas problemas =)