Nu är jag en i mängden igen och står här på flygplatsen omgiven av massa koreaner och de tittar inte konstigt på mig de bara står där som helt vanliga människor och sköter sitt. Så enda skillanden är väl att alla har liknelser med mig, jag sticker inte längre ut jag är bara jag i stor massa med svart hår så långt boardingkön kan nå. Vet inte om jag gillar att alla ser ut som ja dessutom så ser de ut och vara korean mycket bättre än mig och inte vet jag hur man gör jag är ju svenne banan.

Framme Vid Doha Airport 30 minuter för tidigt så istället för att vänta på nästa flyg i sju timmar så får jag nu vänta i 7 timmar och 30 minuter. Vilket var väldigt goda nyheter, alltid kul att få såna små trevliga överraskningar ibland. 

Doha flygplats var väl inget ställe som man tar nån på första dejten direkt hade väntat mig en lyxig ch nybyggd flygplats men istället så verkar den absolut inte vara nybyggd och vill man ha lyx så måste man vara medlem i nån klubb. Jag är ju förvisso medlem i klubben Pars FC Örebro men något säger mig att man får lika lite privilegier att vara medlem i PFC nere i Doha som i Örebjoo. 

Det sämsta med den här dammiga flygplatsen är att den verkar vara helt befriad från eluttag så min dator kommer väl överleva i sisådär 1h till(nyladdad). Så frågan är vad man ska göra sen. Kanske ta och leta upp Hans Fahlén sista han sa till mig att vi kunde sitta och snacka nere i Doha men jag ser inte "hans" blanka hjässa nånstans vilket är skumt då mestadelen här verkar vara indier så det går ju att sticka ut om man är vit och inte har något hår på skallen och har ett kamera crew. Tror bestämmt att Hasse gömmer sig.

Men han hann ge mig ett par bra tips iaf som kan vara bra att tänka på och som han varit med om när han spelat in spårlöst. Tydligen har jag en släkt som kommer skämmas hela bunten när jag dyker upp och det kommer kvitta att jag säger att det är lugnt, koreaner är tydligen svårövertalade när det gäller den biten.

Sebbe du hade trivits här många indier och dem är korta också.

Inte långt kvar nu, snart sitter man där öga mot öga på adoptionscentrum och tittar sin biologiska släkt i ögonen men vad känner jag för det?

Fortfarande ingenting, helknasigt.

Då var man på mot Korea ännu en gång, undrar om jag ser lika dödstrött ut på utsidan som insidan. Har inte blivit mycket sömn de senaste dagarna får hitta mig en fin gräsplätt i Seoul och snarka lite i solskenet  låter rätt soft. Sista dagen på Sonat igår, har haft en riktigt bra sommarvistelse på mitt nya sommarjobb och lärt känna nya bekantskaper inför framtiden.  Skönt gäng som nu får sätta på datorerna själva resten av sommaren nu när jag inte är där och agerar knapptryckare. Får se om Axel lever när man kommer tebax, hört att tjejmaffian har lagt ut ett ”hitcontract” på honom. Anledning? finns alldeles för många…Sorry Axel(sa ju till dig att inte kasta in disktrasan)..

Så om ca 3 timmar så sätter jag mig på ett a Qatar Airways flygplan och reser ännu en gång mot huvudstaden Seoul där allt en gång började för många många många år sedan. Jag är ju trots allt snart 30 år(fy fan).  Känner fortfarande en konstig tomhet inför min resa och min träff med min biologiska släkt, nästan så att jag vill tvinga mig att bli nervös, känns bara konstigt om jag inte skulle bli det.

Tack Ata för att du ställde upp att köra en virrig, trött och smått irriterad korean till stationen mitt i natten. Vi har dock blivit lovade kompensation av Taxi Örebro så vart vill vi åka i Örebro my new old friend =).

Blev en frukostbuffé här på Arlanda och som vanligt segrade Mr Bacon och till min bacon så åt jag bacon…Bacon är gott.

Om ett dygn så kommer alla människor se ut som jag, spännande? eller skrämmande?

Nu ska jag lyssna på Coldplays Yellow några gånger och sen om och om igen. 

Den är bra.

Tre dagar kvar tills det är det dags att bege sig till Korea igen för andra gången i mitt liv, och hur känns det för mig? Precis samma känsla som jag haft sen jag bestämde mig för att åka för drygt en månad sen, absolut ingenting känner jag. Vet att det låter lite konstigt men jag har verkligen inte ägnat en tanke på att jag snart skall få träffa min biologiska mor och många andra i min koreanska släkt för första gången sedan jag lämnade Korea 3 år gammal (eller om jag nu var fyra?)

Jag har i alla fall tänkt försöka uppdatera från min 3 veckor och plus några dagar långa vistelse i landet där jag föddes så gott jag kan. Men som många vet så är jag kass(sämst) på att höra av mig och uppdatera hur det rådande läget är för tillfället i mitt liv MEN jag ska göra mitt bästa och det är ju allid något i alla fall. Är inte bra på att skriva och jag kan inte stava ordentligt och jag tänker inte sitta och renskriva och rätta grammatik(särskrivningar hit och dit andra saker som jag inte kan inom grammatikens värld). Det som skrivs är det ni får helt enkelt =)

Jag tror och hoppas att det här kommer bli en bra resa för mig och jag hoppas att min koreanska släkt kommer ta emot mig precis på det sätt som jag vill och att varje dag i Korea kommer att bli minnesrikt och lärofullt.

Det här med blogg är svårt och jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer så just nu har jag inget mer att säga. Förhoppningsvis så kommer mina skrivarhänder igång ordentligt för dem hade ju hyfsad frekvens för några år sen även om det som skrevs var en gnutta mörkt.

Dags att återgå till mitt tunga jobb på Rättpsykiatriska kliniken här i Örebro och invänta nästa pass på Sonat där det skalla jobbas 8h innan jag kan komma hem och sova arbetsruset av mig.